Men efter att ha läst tidskriften Meänmaas första nummer för året blir gesten oundviklig; vilka fantastiska texter. I dubbel språklig dräkt förstås, meänkieli och svenska, en kulturtidskrift från gränstrakterna i östligaste Sverige.
Debatten om kvalitet i kulturen leds bäst i bevis när fakta ligger i öppen dag. Med andra ord; svårdefinierad men lätt igenkännlig. Meänmaas texter träffar visserligen intressanta ämnen, men det kunde sägas om många tidskrifter (eller dagstidningstexter) – här är det framför allt den genomgående verkshöjden som imponerar.
Kanske också bredden, numret rymmer lyrik, historieartiklar, essäer och en avdelning som kallas ”sakfrågor”. Tydliga kategorier, lite klang av klassisk bildning och allt mycket sympatiskt hållet.
Och innehållet? Det är som ledaren säger, en historia om Tornedalen som liknar en lasagne eller kanske napoleonbakelse, lager på lager av Tornedalen och tornedalingar. Bland diktarna läser jag helst László Király från Transsylvanien som efterlyser ett diktarnas museum, eller den gäckande T.S Eliasson, han som föddes 1968 på St Olofsgatan i Uppsala och därefter lät tidens ström föra sig till dikt och insikt.
Erik Kuoksu upptäcker meänkieli i en Dagligt Allehanda från 1778, tillgängliggjord genom Riksarkivets söktjänst och avslöjande en lärd skribent J.B skrivande hyllningsdikt till drottning Sofia Magdalenas första graviditet. Gustav själv var ju lättad efter beskedet. Säreget ger ”finska språket uti bunden skrivart” sig tillkänna.
Ett axplock bara, annat välskrivet av Ralf Rotmalm, Ann-Gerd Simu, Helena Eriksson och ännu fler. Jag tar mig för panna och hjärta och rekommenderar varmt deras 105 sidor.