Dans
OÜM
Massala Dance Company
Koreografi: Fouad Boussouf
Medverkande: Nadim Bahsoun, Sami Blond, Mathieu Bord, Loïc Elice, Filipa Correia Lescuyer, Mwendwa Marchand
Musik: Mohanad Aljaramani (oud, slagverk, röst), Lucien Zerrad (gitarr, oud)
Ljud: Marion Castor, Lucien Zerrad
Dramaturgi: Mona El Yafi
Scenografi: Raymond Sarti
Kostym: Anaïs Heureaux
Ljus: Fabrice Sarcy
Luleå. Kulturens hus, 14 september
Sen förstärks glädjen – och upplevelsen av huvud. Men hos dansarna som träder in på scenen nickar de oupphörligen under den första delen av koreografin. Rytmiskt räknar huvudena tiden, räknar pulsslagen hos dem som lever sitt liv med en glädje i kroppen inget kan hindra.
Ett fransk kompani är på besök och för koregrafin svarar Fouad Boussouf. Den är givetvis kärnan i det som förmedlas. Men berättelsen bärs fram på ett särdeles fint sätt av att få utföras i dialog mellan dansarna och de två musikerna på scenen, men också med en välformulerad scenografi och kostym och med en ljussättning som i sig själv har något att tillägga.
Så mot en fond av tunna, tunna snören belysta så det enda jag kan tänka på är guldfärgad, varm sand, utvecklar sig en koreografi som går i körverkets tecken. Dansarnas rörelser tycks ha olika stämmor men uttrycket är unisont. Oftast formeras de sex dansarna som en enda kropp i organiskt runda eller ovala formationer. Samtidigt har en enskild dansare utrymme att glida åt sidan för att ge sin version av det som ska förmedlas.
Och precis om utlovats innan föreställningen så omsluts vi av koreografins glädje till livet, och till det kollektiva där individens särskildhet blir tydlig i dialog med de andra. Inte minst med den musik och de rörelser som fått smälta samman i något alldeles eget. Detta byggs med element från traditionell musik, marockanska rytmer och arabiska influenser, men också från de varmare delarna av Europa, andra delar av Afrika och västra Asien. Och däri finns förstås även det västerländska och den elektriska gitarren som fått ett eget parti i koreografin. I ”Oüm” har det kvidande, utdragna solot från rocken dock mjukats upp och får nu möta ett annat fantastiskt solo. Det utför av en dansare med kraftfull kropp som visar att mjukhet, smidiga handleder och den västerländska klassiska balettens kontroll inte bara hör till de späda. Solot blir till ett andlöst ögonblick i vitt ljus innan tempot återigen skruvas upp.
”Oüm” avrundas som den börjat. Mot det djupa mörkret bakom fonden lyser, när de andra slocknat, endast en hängande varm lampa. På sin väg ut vrider dansarna trådarna så att ett vitt träd formas av fonden. Det är kväll, vi är trötta, varma och glada. Vi är människor som dansar, vi är människor som ser på och dras med. Vi har visat vilka vi är.