Vemodigt och svajigt med Vit päls

Foto:

RECENSION2013-11-17 09:38
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vit päls är, på många sätt, ett mycket charmigt band. Medlemsantalet (som har varierat kraftigt genom åren) ligger just nu på sex, men det är en ganska återhållsam skara som spelar i Kulturens hus under lördagen. Det är, med andra ord, en ovanligt lågmäld sexmannaorkester. Tyvärr får man dock kämpa för att göra något fint av kvällens spelning. Till att börja med kliver bandet upp på den lilla scenen en kvart för sent, som i en förhoppning att ytterligare några Luleåbor ska hinna hitta upp till barområdet på kulturhusets femte våning. Fler, alltså, än det trettiotal anhängare som kommit för att lyssna till dem.

Inledningen blir till en rätt nervös och svajig historia. När sångaren och frontmannen så småningom vågar be publiken att ta några kliv framåt (”för nu kommer en riktig stänkare!”), växer det hela som tur är till en lite annan höjd.

Nya skivan Ägd har fått fin kritik, och med ytterligare tre album i bagaget så finns det gott om material att fylla kvällens setlist med. Ett förtvivlat vemod fyller nästan varenda låt, på ett sådant sätt att det ibland sprider sorgsna leenden bland åhörarna. Carl Johan Lundgrens första försök till en liten allsång kommer tyvärr i en låt som ingen i lokalen verkar kunna refrängen till, och när han efteråt utbrister ”Ni var jävligt bra!” blir det med en rätt sarkastisk ton. När andra försöket kommer, under Livet är underbart, faller alla bitar dock äntligen på plats. Instrumenten tystnar och hela rummet nynnar gulligt med i ett par refrängvarv till. Jag lyckas själv inte hitta ett finare ögonblick än detta under lördagskvällens spelning. Jag ser fram emot att lyssna till detta skånska popkollektiv en annan gång, med andra förutsättningar.

KONSERT

Vad? Vit päls

Var? Loungen, Kulturens hus, Luleå

När? Lördag, kl: 22.00

Betyg? 3