Robin Hood kommer ständigt tillbaka, i nya förpackningar. Vi har sett honom som stilig räv, ärrad australiensare, stilig australiensare, 90-talssnygg Kevin Costner ... och (som nu) guldlockig stockholmare.
Men sällan har titelrollen fått hårdare konkurrens än i musikalen som besökte Luleå under söndagen. Christian Arnold har inte lätt att hävda sig mot Martin Almgrens gospelsång som Broder Tuck, Elisa Bryants solklara insats som Lady Marion, Joakim Nätterqvist mörker som Little John eller Bill Sundbergs humoristiska mångfald som berättare.
Dessutom har vi ett gäng färgstarka biroller både bland Robin Hoods gäng och hos Prins John och hans soldater (som uppfriskande nog alla är kvinnor).
Tråkigt för huvudpersonen, men en lyx för publiken. Ibland blir det nästan för mycket av det goda när alla karaktärer ska få plats och stanna upp den forcerade handlingen.
I korta drag får vi vara med när Robin Hoods skogsgäng träffar Broder Tuck, blir tillfångatagna av Prins Johns soldater på marknad, rymmer, träffar Lady Marion, återvänder till slottet, slåss lite mer.
Ja, det var väl allt. Det behövdes bara korta drag.
Musikalen vill nå hela familjen och därför varvas barnsliga poänger med svartsjuka, dråpliga fall med snygga parkour-hopp och övertydliga scener med övermäktiga eldstrider.
Det finns alltid en risk för att historier som ska fånga alla i slutändan inte riktigt fångar någon, men jag tror att de flesta besökarna i ishallen är glada över att produktionen tagit 22 pers, massor av spjut och en hyfsad scenografi ända till Luleå. Det är inte ofta vi får uppleva påkostade musikaler här uppe.
Robin Hood tar från de rika och ger till de kulturellt fattiga. Så lämpligt.
Det är oväntat bra musikaliska nummer, väl genomtänkt koreografi och bra samspel med publiken (som till och med bjuds på godis av skådespelarna). Men inte helt oväntat är det svårt att nå ut med replikerna i en halvtom arena när de allt som oftast ska levereras andfått mellan olika flykter eller svärdhugg.
Men ändå.
Vassare än räven, snyggare än australiensaren och roligare än Kevin Costner.
Recension
"Robin Hood – the musical"
Coop Norrbotten Arena, söndag 13.00
Längd: 2 timmar och 10 minuter (inklusive paus)
Publik: Strax under 1•000 personer
Bäst: Bill Sundberg är rolig typ hela tiden.
Sämst: Stridsscener med barn som målgrupp är dömda att misslyckas.
Betyg: 3