Med anledning av det idag tomma, och av åren hårt sargade, husets stundande rivning, ett drygt decennium innan hela Malmberget ska vara ett minne blott, arrangeras där festivalen ”Farväl Focus”, en nästan veckolång kreativ sorgebearbetningsprocess, där vi genom musik, föreläsningar, samtal och utställningar ges tillfällen att minnas det som varit och fundera kring framtiden.
Och så varmt, värdigt, vackert och trösterikt allt blir, mitt i vemodet. Som installationerna i de tömda lägenheterna på elfte våningen, med målningar, fotografier, visningen av en dokumentärfilm om Malmberget, det in i minsta detalj perfekt återskapade 60-talshemmet och de väggar som fyllts av poeten David Väyrynens flödande dagboksanteckningar .
I Handelsbankens forna lokaler på markplan framför nämnde Väyrynen under tisdagskvällen, ackompanjerad av pianisten Luigi Bozzolan, trummisen Markus Larsson och gitarristen Torbjörn Ömalm, sin poetiska monolog ”Minnet går”, en betraktelse kring gruvsamhället under tre tidsperioder - grundartiden vid 1800-talets slut, blomstringsåren vid 1900-talets mitt och dagens slutskede. Lågmält kraftfulla ord i ypperligt samspel med trions subtilt plinkiga och plockiga ljudmåleri och ett bildspel från samhällets mer än hundraåriga historia.
Denna enastående föreställning föregås av ett tankeväckande panelsamtal kring hanterandet av förändring, denna ofrånkomliga del av vår existens, om acceptans, minne och berättande. Om att våga närma sig, röra vid och tala om såväl sorgen som alla andra känslor förändringen väcker, mitt i den proklamerade optimismen kring det nya som ska komma.
Så blir denna fina festival ett tillfälle för oss alla att, såväl bildligt som bokstavligt, fatta varandras händer, ta till orda, stämma upp i en sorgesång och en tröstevisa. För det som varit, är och ska bli. För Focus. Och för Malmberget, för alltid i våra hjärtan.