Om man kan konstruera en datamaskin som är mera intelligent än människan, kan detta innebära slutet för vår civilisation. Den stora svårigheten är att kunna kontrollera den supersmarta maskinen. Den italienske fysikern och sedermera USA-medborgaren Enrico Fermi, en av männen bakom atombomben, är en utgångspunkt för Ruths berättelse. Ruth är intresserad av ”Fermis paradox”. Enligt denna är sannolikheten stor för intelligent liv på andra planeter i universum än jorden, men det paradoxala är att vi aldrig har fått kontakt med dessa civilisationer.
Men Ariel, svensk datorexpert verksam med AI-projektet ”Brain” i San Francisco och i konflikt med NSA, USA:s nationella säkerhetstjänst, anser att Fermis formel är ofullständig och har en teori om det stora filtret. ”Någonstans i ekvationen saknas en faktor som likt ett filter sorterar bort alla civilisationer som annars borde finnas därute”. Förklaringen kan vara att alla har gått under, eftersom intelligent liv har en förmåga att förgöra sig självt. En datorstyrd apokalyps kan drabba jorden.
Ariel och hennes amerikanske kompanjon Josh tror sig emellertid ha hittat ett system för att kontrollera superintelligenta datorer. Men NSA:s hänsynslösa Ava Peterson vill ta över Brain och styra utvecklingen.
USA förföljer invandrare, Ariel utvisas till Sverige där resten av dramat utspelar sig. Det hela blir en komplicerad kamp mellan svensk polis och Ariel, Ava och Terje. Terje är ledare i den märkliga ”Fellingbrorörelsen”, som visar sig också kämpa mot en urskillningslös AI-utveckling och som dessutom vill bevara gamla kunskaper som att odla jord och sköta boskap. Utgången av striden skall inte avslöjas här, men slutet av historien är riktigt spännande. Ruth kommer också att fortsätta sin berättelse. Årets bok är den första i en planerad trilogi.
Handlingen i romanen är förlagd till omkring 2050, alltså en inte alltför avlägsen framtid. Världen är superdigitaliserad. Datatermerna flödar. Vilka som är påhittade och vilka som är etablerade har jag ingen aning om. Kanske är det här en bok som i första hand roar datanördar, jag kan finna referaten om hur datateknikerna jobbar ganska tjatiga och exkluderande.
Sverige har ”utvecklats” till ett land med självgående bilar, mat framställs med artificiella metoder, ingen odlar jorden, mjölkar kor eller slaktar djur, sådant framstår som omodernt och något som idealistiska tillbakasträvande rörelser kan vilja sysselsätta sig med. Massor med jobb har tagits över av robotar och arbetslösheten är utbredd. Men alla får medborgarlön, så någon materiell nöd finns inte.
Ruth hade testat boken i förväg med hjälp av 500 läsare för att berättelsen skulle bli så läsarvänlig som möjligt. Om jag anlitats hade jag anmärkt att berättandet bitvis är omständligt och jag hade kunnat undvara somliga torra och teoretiserande resonemang. Och finns det ingen datorstyrd humor i framtiden?
Ruths projekt är emellertid imponerande ambitiöst och kan förhoppningsvis bidra till debatten om hur vår sköna nya värld kan skapas.