Välkända Luleåmiljöer i våldsam ungdomsroman

”Nån som han” är en traditionell ungdomsroman vad gäller tema, så väl som form och språk. Och för en Luleåbo är miljöerna välkända. LLT:s bussar färdas som ”röda maskar” genom stan. Huvudpersonen Meja och hennes span Adnan bor på Björkskatan. Bästa vännen Jonna flyttar från byn till pojkvännen Robin på Bergnäset.

Moa Rönnbäcks debutroman har ett ärende, nämligen våld i nära relationer.

Moa Rönnbäcks debutroman har ett ärende, nämligen våld i nära relationer.

Foto: Henrik Eklund

Recension2024-06-26 15:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Litteratur

Nån som han

Moa Rönnbäck
Vox by Opal 

Alla fyra är i övre tonåren. Fokus är inställt på att skapa par flicka-pojke men erfarenheten varierar. Meja har aldrig haft en kärleksrelation. Hon tror sig vara den trista, osynliga. Adnan sommarjobbar på småbrorsans fotbollsskola och Meja tror han ”håller på” med Sanja. Jonnas något äldre pojkvän Robin har jobb och egen lägenhet – samt en frisyr med orimligt rak bena. Den är viktig för karaktäristiken.
 

Debuterande Moa Rönnäck har dock ett visst ärende. Våld. Ganska snart börjar Meja ana att det pågår något otäckt i Jonnas relation. Robin swishar när Jonna ska betala något och ett foto på Instagram från en typisk grillfest i tonåren får konsekvenser för henne. Det blir det förhör, samtal till Meja, fler tillspetsade situationer, lögner och konstiga blåmärken. Helt enkelt en variation på det klassiska temat om flickor som får lov att akta sig för kärleken och för pojkarna.
 

Det är sorgligt, men tyvärr fortfarande relevant. Sociala medier och mobiler tillför däremot nya erfarenheter till genren; att kontrollera någon tycks till exempel ha blivit lättare.
Runt ungdomarna finns i den här romanen familjer som ställer frågor. Men Meja, som alltmer blivit Jonnas gisslan, förnekar vad hon anar - ända tills Jonna hamnar på sjukhus.
Under tiden har Adnan och Meja börjat umgås. Och jag blir så glad över Adnans förslag för träffarna. De har kul, spelar tennis, badar och tränar intervaller. Scenen på Björkskatans fotbollsplan när de blir ett par är dessutom alldeles underbar.
 

Men verkligt nära personerna kommer jag inte. Robin, den våldsamme och kontrollerande, beskrivs snarare än utforskas. Hans motsats Adnan, utforskas egentligen inte heller. Men också när det gäller flickornas tankar och samtal, berättade i tredje person, hamnar jag på distans till Meja och Jonna och sådant som nämnts i marginalen, till exempel Jonnas gamla ärr på armarna, lämnas utan fördjupning.
Det som skiljer ut ”Nån som han” är istället det öppna slutet. För det ordnar sig inte alls för Jonna där hon ligger konvalescent i hemmet hos pappa.Trots det som hänt är hon inte helt säker på att Robin ska dumpas. Han är ju snäll egentligen. Fan trot.