Så skrev Carolin Stenvall på våren 2008. Hon fick aldrig göra sin fjällvandring. Hösten samma år mördades hon, när hon var på väg till Kiruna med sin bil Hon skulle intervjuas om en anställning vid ishotellet.
Det inledande citatet har jag hämtat från en ny bok om mordet, den följande polisutredningen och rättegångarna. Boken, ”Rastplats 58”, är skriven av journalisten Peter Johansson, som för några år sedan debuterade som romanförfattare med Malmberget-skildringen ”I berget begravt”.
Men ”Rastplats 58” är ingen roman utan en väldokumenterad berättelse om hur mordet sannolikt gick till och framför allt om det komplicerade och mycket omfattande polisarbetet. Den för mordet livstidsdömde Toni Alldén har inte velat berätta särskilt utförligt om hur och varför han dödade Carolin. ”Hela sanningen har inte varit möjlig att presentera”, skriver Johansson i ett förord.
Johansson har gett Alldén chansen att avslöja vad som verkligen hände men han har aldrig svarat.
Vissa fiktiva inslag finns dock i boken enligt samma förord, vissa händelser och dialoger har dramatiserats, detta i syfte att skapa en mera livfull berättelse. Ett kort avsnitt skildrar Carolin instängd i bagageutrymmet i Alldéns bil och hur hon sedan blir skjuten. Ett annat skildrar en ångestfull Alldén en dryg månad senare, när han handlar mat en vanlig dag men skräms av tidningarnas löpsedlar, som skriker ut det senaste om mordet.
Jag förstår inte varför dessa avvikande ”romankapitel” finns med. Det vidriga brottet behöver inte dramatiseras ytterligare. I övrigt vinnlägger sig Johansson om att skriva en utredande och förklarande text utan att frossa i hemskheterna, vilket han bör ha en eloge för.
Johansson har lagt ned ett stort arbete på att gå igenom tillgängliga dokument och i ord och också med foton skildra vad som hände i Carolin-fallet. Läsaren får ta del av en berättelse som bitvis är svår att uthärda. Och när boken är slut kvarstår den obesvarade frågan: Hur kan en tidigare ostraffad familjefar, som skött sitt jobb och byggt kojor tillsammans med sina barn, plötsligt en dag ta livet av en kvinna som han av en slump råkat träffa på en rastplats?
I en intervju som gjordes på Kumla-anstalten 2012 säger Alldén: ”Självklart skäms jag oerhört och känner en enorm skuld. Jag har verkligen ställt till det för så många. Det kan låta futtigt men jag vill i varje fall framföra ett förlåt.”