Litteratur
Vill inte, vill inte.
Irene Strålberg
Bokförlaget Lava
Efter bara tre månaders bekantskap gifter de sig. Men tryggheten är en illusion, Tore visar sig snabbt vara en känslokall person som har svårt att komma någon nära, inte minst de två barnen som blir frukten av äktenskapet.
När Christina bestämmer sig för att ta sig ur äktenskapet både för sin egen och barnens skull inleds rättsprocesser med Tore som kom att pågå i över ett decennium. Det norska rättssystemet strävar efter umgänge till varje pris, men resultatet blir det motsatta. Barnen vägrar till sist träffa sin pappa och drömmer bara om att få flytta till mammans hemtrakter och släkten i norra Sverige. Men deras vilja blir hela tiden ignorerad av Tore, psykologer och domare.
Boken tar upp ett viktigt ämne och belyser hur barnperspektivet går förlorat när två vuxna strider mot varandra. För att ingen person ska utpekas är den skriven i romanform, men den skönlitterära texten varvas med utdrag från inlagorna till rättsprocessen. Boken hade vunnit på att de partierna ströks och att hela förloppet berättades i jag-form av Christina, då hade rytmen också blivit en helt annan och hela historien hade berättats från hennes perspektiv.
Kanske hade det också då gått att fördjupa porträttet av Tore och försöka ge en förklaring till hans udda beteende. Som läsare blir man nyfiken på vilken familjebakgrund han kommer ifrån och vad hans känslomässiga tillkortakommande och oförmåga att se barnens behov av grundläggande saker som mat och sömn beror på. Nu beskrivs hans familj i svepande ordalag och det är svårt att få ett grepp om farmodern och farbrodern i berättelsen. Å ena sidan är de personer som Christina känner att hon kan lita på, å andra sidan spelar de med i Tores spel.
Verklighetens Christina lever i dag i norra Sverige med sina barn och kom där i kontakt med Irene Strålberg som är livscoach, frilansjournalist och författare. Genom att låta Irene Strålberg skriva ner hennes berättelse hoppas hon öppna ögonen för personer som är på väg in i liknande konflikter och personer som i sina yrkesroller har mandat att förhindra att det blir sådana långdragna rättsprocesser. På så sätt fyller boken väl sin funktion och Irene Strålberg har lyckats berätta Christinas historia på ett medryckande sätt. Språket flyter som en norrländsk älv genom alla boksidorna och efteråt får läsaren sig en tankeställare. För vems bästa arbetar egentligen rättssystemet vid en skilsmässa? I det här fallet är det knappast barnens.