Litteratur
De dödas sång
Jesmyn Ward
Översättning: Joakim Sundström
Forum
Trettonårige Jojo växer upp hos sin mormor och morfar på en fattig bondgård i Mississippi. Den frånvarande mamman tar droger och pappan sitter i fängelse. Jojo får själv ta hand om lillasystern Kayla. När pappan friges tvingas barnen med på en bilfärd tillsammans med mamman för att hämta honom vid fängelset. Under denna feberheta odyssé framträder trasiga liv och en trasig historia, där rasism, traditioner och gamla konflikter träder fram ur mörkret och kastar sin skugga på dagens Mississippi.
Jesmyn Ward är den första kvinnan som vunnit det amerikanska litteraturpriset National Book Award två gånger. Med en poetisk och drömlik prosa tvingar hon tillvaron att bekänna färg. Bokstavligen. ”De dödas sång” är en skildring av avstånd mellan människor. Vita och svarta skiljs åt av gammalt hat och våld som även söndrar relationerna mellan vita och vita, svarta och svarta. Till och med familjemedlemmarna själva är avskilda med svårforcerade murar. Den våldsamma historien tvingar fram spöken ur tidens dimmor. De dödas sång ljuder högre, och för att Jojos familj ska kunna mötas måste sanningen komma fram.
”De dödas sång” är en märklig roman, en litterär drabbning. Jag har förstått att mycket av söderns säregna språk och uttryck försvinner i översättningen, vilket är snudd på ofrånkomligt när det gäller lokalt särpräglad litteratur. Det må vara hänt. Jesmyn Wards sorgesång berättar om de varande sår rasismen orsakat människor, och som sådan ljuder den långt bortom Mississippis gränser, även i översatt version.