Musik
”Sapmi – Gränslöst”
Erik Westbergs vokalensemble under ledning av Erik Westberg samt LTU:s kammarkör
Kompositörer: Katarina Barruk, Kristin Boussard, Frode Fjellheim, Mia Makaroff, Johan Märak och Jan Sandström
Samisk musik med anor från 1600-talet (men troligen betydligt äldre) förknippas huvudsakligen med jojk, en ofta ordlös sång framförd av en ensam sångare. I grunden är dock jojken mycket mer än bara en sång – ”när orden tar slut tar jojken vid”. Och det finns ett pärlband av berömda jojkare såsom Mari Boine, Sofia Jannok, Johan Märak och Nils-Aslak Valkeapää för att nämna några.
Jan Sandström har byggt sitt bidrag ”Jiegnáffo” på en jojk av Johan Märak. Ett stycke som börjar i en pulserande rytm för att växelvis rymma vemodiga melodislingor med solo av Cecilia Grönfelt. Norske kompositören/jojkaren Frode Fjellheim står bakom fyra spår på cd:n och jojkar själv suggestivt på ”Bidám Vuolle” (Pite-jojk) i lyhört samspel med kören. Att sen tanken att en jojk ska ge lyssnaren en bild av föremålet för jojken – i detta fall Piteå, kan väl diskuteras, men fint är det. Mia Makaroffs ”Spes” (Hopp) är en friskt flödande sång med stark durkänsla i en koral med jojkande inslag.
Katarina Barruk står tillsammans med Jan Sandström för tre bidrag bland annat den suggestiva ”Evelina”; en varm kärlekssång där några få rader ger kontur till en nära vän och där vi även hör Daniel Saur på den i samisk musik så centrala trumman. ”Miärralándda” med sina långa vemodstyngda melodislingor som åtminstone förde mig rakt in i fjällvärldens öppet föränderliga värld. Barruk har därtill en lite rå, oborstad och samtidigt sårbar röst som berör.
”Njoktje” av Frode Fjellheim rymmer ännu ett glittrigt sopranosolo av Cecilia Grönfelt med flera sopraner mot en fond av varmt brummande mansröster. En vackert varierad koral där det enkelt avskalade temat varieras i olika tonarter. Rena retreaten för att tala nusvenska. I det avslutande spåret inleder Frode Fjellheim själv med en jojk efter att kören i några takter lagt den sakrala känslan på plats. Stycket ebbar ut i en elegant utandning, stämmosång med sopraner ovan en vacker basgång i perfekt balans. Det är musikalitet av bästa märke.
Jojkande körer var helt nytt för mig – och varför inte? Det gav onekligen en ny sida av samisk musiktradition. Sammantaget en cd – rent tekniskt oklanderligt producerad – som gav mersmak i sin generösa blandning av koraltradition och jojkens förunderliga värld.