Litteratur
Fjällrand. De krokiga tallarnas land
Text: Thomas Öberg
Foto: Jan-Erik Nilsson
Det har präglat vår kultur djupare och längre än Rom och katolska kyrkan, men aldrig formulerat sig lika utförligt. Vi lever i en skogskultur, idag så våldsamt industrialiserad att dess marker mer liknar håglösa åkrar än levande skog, men inte desto mindre; vi är skog och förblir skog.
Kanske är det grundtemat i den vackra bok ”Fjällrand” som Tomas Öberg och Jan-Erik Nilsson åstadkommit, den förste text, den andre bild. En bok om ”de krokiga tallarnas land” eller de marker som lever i fred bortom industriskogarna. Naturligtvis inte oskadade, inte ens nationalparkernas skyddade zoner undgår industrisamhällets storskaliga ingrepp, kraftverksdammarnas döda sjöar, gruvornas helveteshål och järnvägarnas stålband. Modernismens samhälle skapade nationalparker och vattenkraftverk samtidigt, det kallas dynamik men har alltid en förlorande part.
Öberg-Nilssons bok låter fjällranden i Laponia befolkas av varelser som kanske är mer jämbördiga än vi oftast tänker oss. De olika kapitlen låter sommarfåglar, däggdjur, vinterfåglar och människor presenteras sida vid sida, ja blommor också. På så sätt tänker man sig att blåhaken har samma ställning som Per-Eric Kuoljok, som både slaktar ren och jojkar på ett uppslag. Jojkandet möjliggörs genom QR-koder med berättelser och fördjupningar till varje kapitel.
QR-koder har en potential som inte minst besöksnäringen går igång på. Boken har mängder med QR-berättelser av de människor som kort presenteras på sidorna. Det kan fungera, men det känns också ibland som en omväg, ser man Kuoljok vill man gärna läsa hans utsagor också. Men jojken låter bra, liksom smålommens läte eller blåhakens, urskogsnäktergalen som den förr kallades.
Att boken är användarvänlig för turism är uppenbart, troligen rent av motiverad av denna. Det döljer inte dess kvalitéer, dess sympatiska ton och innehållsrikedom. Och så den oundvikliga och vemodiga efterklangen att vi här upplever ett undantag från normen av exploatering, måttlöshet och girighet, allt det som grundar modernt välstånd och driver världen. Det boreala reducerad till en paus, skogen som det där badet stadsmänniskan svalkar sig med undan det globala med sitt klimathot, krigen, ödeläggelsen. Några sekunders frist framför fjällviolen, utan QR-kod, men i förundrad stillhet över det botaniska undret.