Recensenten uppskattade både ljus och ljud på Jonathan Johanssons konsert.
Musiken, ljudet och ljuset ger tillsammans en smått psykedelisk effekt och det är bara att låta sig svepas med.
Han är egensinnig på flera sätt, gör sin grej kompromisslöst. Det kanske inte är musik för alla, men dem han lyckas fånga, vinner han hjärtat på. Publiken inne i Lilla salen är entusiastisk och ger varma och uppskattande applåder.
Mimmi Karlsson är på konsert tillsammans med sin mamma Patricia Lind Karlsson. "Väldigt trevligt. Det är väldigt bra", säger Mimmi. "Härlig musik och så har han skön humor", säger Patricia.
Efter sin medverkan i "Så mycket bättre", där han litegrann gav melankolin ett ansikte, är det förvånande att han inte fyller Stora salen. Den har i stället fyllts av folkmusikgruppen J.P. Nyströms trogna anhängare. Men, som Amanda, som jag pratade med i pausen sa: Även fast det är en liten publik känns det som en stor konsert.
Amanda Högberg och Ebba Nordmark tycker om konserten. "Jag tycker det är jättebra. Väldigt mycket energi. Även fast det är en liten publik känns det som en stor konsert", säger Amanda. "Jag håller med. Jag älskar hans scenspråk också. Man blir uppslukad", säger Ebba.
Med sig till Luleå har han en helt egen scenografi, det ser ut som stalagmiter i en grotta, och till det en fantastiskt fin ljussättning. Varje nummer han gör är som ett eget litet konstverk med en genomtänkt helhet. Det är tungt och ofta ganska mörkt, samtidigt som det är både synthigt och storslaget med mycket ljud- och ljuseffekter.
Jonathan Johansson i Kulturens hus.
Hans scenspråk är oefterhärmligt, yxigt och kantigt, dialekten är oslipad skånska och när han helt går upp i låtarna, eller snarare förlorar sig i dem, bidrar det till känslan av att vi befinner oss i en dröm eller ett rus. Han ger all sin energi på scenen på ett till synes självförbrännande sätt.
Morgan Rurfors har bjudit Kristina Rurfors på konserten. "Jag har lyssnat på honom förut men det här är första gången jag går på en konsert och jag är klart överraskad. Det är ett scenspel som fångar mig", säger Morgan. Kristina är också överraskad - av två anledningar. "Jag fick veta om en timme innan att han köpt biljetter. Och hittills är jag glatt överraskad av hur konserten är", säger hon.
Hans mellansnack balanserar på gränsen mellan filosofiskt och utflippat. Låtarna kan handla om alltifrån terrordådet på Drottninggatan till vad som händer när tiden tar slut och alla människor har försvunnit till, ja ni vet, rosa himmel. Men det är ofta svårt att höra texterna tyvärr.
Konserten innehöll några Så mycket bättre-tolkningar men mest eget material.
Enda kritiken i övrigt är väl att konserten kanske hade vunnit på att kortas något. Mot slutet säger han själv att han är trött, så om inte annat därför. Även om många av hans låtar är fina, finns det en tendens att de känns enahanda. Där blir "Så mycket bättre"-tolkningarna, som han också bjuder på, en välbehövlig omväxling.
Och extranumret "Klipporna är fortfarande varma" vill man för allt i världen inte vara utan. Det är mycket berörande.
Jonathan Johansson hade med sig en hel scenografi till Kulturens hus.
Låtlista:
Dåligt år
Old News
Ny / Snö
Dålig stjärna
Amerika
Sommarkläder
Varje Regnbåge (Den Sista)
”Vem”
Högt över havet
På Boulevarden
PAUS
Rosa himmel
Är Du Passionerad
Om vi får leva
För oss
Aldrig ensam
Passa micken
Det Eviga Berget Ararat
7 april
Alla Fåglar Blåa
Centrum
Stockholm
Extranummer: Klipporna Är Fortfarande Varma.
Jonathan Johansson med bandet.