Med boktryckarkonsten kunde nu Luthers kritik av kyrkan och dess handel med avlatsbrev spridas till hela Europa, inom en månad, och Gutenbergs bibel kunde tryckas i nära tvåhundra exemplar på samma tid som det tidigare tagit att trycka bara en bibel.
Erasmus av Rotterdam (född 1466) verkade i en period där renässansens idéer efterträdde medeltidens. Efter föräldrarnas död och en opålitlig förmyndares arvsstöld, skickades han till en sträng klosterskola. Om hur denne ovanligt intelligenta gosse tog sig fram i livet och blev en banbrytare för den fria intellektuella människan, med förmågan att låta olika kunskapsområden befrukta varandra, skriver Nina Burton i en god humanistisk tradition.
”Gutenberggalaxens nova” är en berättelse om humanismen och 1500-talets medierevolution och om böcker som tidskapslar.
Erasmus var en av 1500-talets mest kända personer och stod för en femtedel av Europas böcker. Kejsare och påvar ville ha honom till sina hov. Kända konstnärer som Hans Holbein den yngre och Albrecht Dürer avbildade honom. Erasmus omfattande korrespondens med flera av tidens viktigaste personer ligger delvis till grund för Burtons essäberättelse. Vi lär känna Thomas More, en nära vän till Erasmus. ”Dårskapens lov”, en humoristisk satir mot elitens högmod, skrevs i Mores hem i London. Kanske More kvitterade, några år senare, med ”Utopia”, en förmodad satir mot dåtidens England.
Erasmus, som aldrig kände sig som teolog trots sitt munklöfte, bildade litterär skola för en hel generation med föreningen av kristen tro och antikens bildning. I motsats till den sekulära och religiösa fundamentalism som hade monopol på ”sanningen”, ville Erasmus förstå både sin samtid och historien. Han ville nå ut till alla och översatte Nya Testamentet till grekiska. Han bidrog till instiftandet av ett nytt universitet i Leuven i Belgien där det även skulle undervisas i grekiska och hebreiska.
Konservativa teologer rasade förstås. Skulle hedniska språk studeras tillsammans med det heliga latinet?
I en tid av religionsstrider och fanatism uppstod lätt oönskade allianser. Luther såg Erasmus som sin vapendragare, och ville ståta med hans namn i sitt korståg mot den katolska kyrkan.
Erasmus betackade sig. Även om hans egen kritik av kyrkan delvis sammanföll med Luthers, värnade han om människans fria vilja i förhållande till Gud, något som Luther bestred. I ett brev skriver han till Luther: Hat och ärelystnad är en olycka som lurar när vårt religiösa nit släpps löst.
Men virtuosa brev föll inte i god jord i den här periodens smältdegel där världen både vidgades och krympte. Det Europa Erasmus velat ena kom snart att förvandlas till ett skräckvälde. Osmanernas framfart hotade det habsburgska väldet. Erasmus skrifter eldades upp. Sympatisörer torterades till döds. I Basel gick fanatiska bildstormare lös på kultuarvet. I Sverige införde Gustav Vasa ett kungligt tryckningsmonopol. Orden blev till vapen och Erasmus tvingades fly. Fritänkaren blev tabu både för katoliker och protestanter.
Hur mycket har jag inte känt igen medan jag rört mig mellan 1500-talet och min egen tid, sammanfattar Nina Burton sitt personliga reseäventyr. Tiden och historien är inte linjär. Hon gör jämförelsen med DNA-spiralen där det förflutna aldrig lämnar oss. Historien lever mitt i verkligheten, vilket EU:s internationella studentprogram, uppkallat efter Erasmus, vittnar om.