Gripande berättelse från krigets Syrien

Samar Yazbek tvingades fly Syrien 2011, fick exil i Paris och har i både romaner och fackböcker beskrivit den totala, syriska tragedin.

Samar Yazbek skriver en romantisk prosa till en berättelse som kräver just denna drömliga distans för att inte implodera i grymhet och våld, menar litteraturkritikern Jan-Olov Nyström om hennes nya bok "Där vinden vilar".

Samar Yazbek skriver en romantisk prosa till en berättelse som kräver just denna drömliga distans för att inte implodera i grymhet och våld, menar litteraturkritikern Jan-Olov Nyström om hennes nya bok "Där vinden vilar".

Foto: Astrid-di-Crollalanza

Recension2023-09-24 07:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Litteratur

Titel: Där vinden vilar

Författare: Samar Yazbek

Översättning: Marie Anell

Förlag: Ordfront

Hur upproret mot Assadregimen glidit över till ett allas krig mot alla, hur befolkningen och landet slitits sönder av upprorsgrupper utan varken mål eller mening. 

”Där vinden vilar” är en mycket gripande berättelse om den unge Ali som ligger söndersprängd på ett fält och långsamt vaknar till medvetande, strax intill ett träd. Han har tvångsvärvats av armén, hans förflutna liv återvänder i drömlika scener. Han tyr sig till trädet, liksom han gjort i hela sitt korta liv, på flykt undan fattigdom och en fader som ständigt uppfostrar honom med den smidiga käppen av granatäpple. I träd har han vistats, byggt en koja med utsikt över världen, betraktat himlen, levt ett rimligare liv i en smal strimma av all våldsam orimlighet. 

Yazbek skriver en romantisk prosa till en berättelse som kräver just denna drömliga distans för att inte implodera i grymhet och våld. Syrien var kanske en av de första stater som fick det engelska namnet ”failed state” och hela världen kunde följa dess sammanbrott. Men det fanns en gång en syrisk vardag, det fanns fattiga bondefamiljer som försökte klara skörden och få ett överskott som kunde skicka barnen till skolan, det fanns kloka gamla schejker som förklarade världen men så fanns de nya, de som talade regimens språk och besökte byarna med beväpnat följe och mobiltelefoni. Moderniteten i det ålderdomliga, med undergången i släptåg. 

Ali rekapitulerar sina nitton år under en natt sedan han träffats av en granat. Han har förstått träd bättre än människor, han minns sin ständigt strävande mor, den begåvad lillasystern, storebror som fick läsa vidare. Han minns faderns ögon när soldaterna tvångshämtade honom för striderna och hur han för första gången såg kärlek i faderns blick. 

Det allmänmänskliga finns oavsett stat och regim, det finns i romanernas liv som är lika stort som människornas, särskilt när en nittonåring ligger döende under ett träd som hade kunnat ge honom fortsatt skydd genom livet.