Tvillingdans i hiphopens tecken – broderskap i fokus

”Blood Flows” har undertiteln ”the power of brotherhood” - och runt den kraften är allt byggt.

Tvillingparet Les Gamal är en världsledande hiphop-duo som vunnit cred på såväl teaterscener som i streetbattles. I deras föreställning "Blood flows – the power of brotherhood" står deras eget broderskap i fokus.

Tvillingparet Les Gamal är en världsledande hiphop-duo som vunnit cred på såväl teaterscener som i streetbattles. I deras föreställning "Blood flows – the power of brotherhood" står deras eget broderskap i fokus.

Foto: Gilles Aguilar

Recension2024-04-24 14:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dans

Blood Flows
Koreografi och dansare: Loïck & Emerick Gene (Les Gamal)
Musikredigering & beatmakare: Alexandre Ladour 
Ljusdesign: Florent Ecrohart
 

Arrangörer: Dans i Nord och Kulturens hus, Luleå. 

Kulturens hus, 23 april

Föreställningen är avskalad: två mycket lika dansare i tvillingbröderna Gene, scenen en tom Black box och ljuset en central aktör. Något, kanske musiken, får mig att tänka på japanska figuriner. I en rad tablåer, avgränsade av en helt nedsläckt scen, berättas så om närhetens styrka. Dunklet är dock särskilt viktigt. I det kan dansarna lura ögat. 
 

Mest magiskt blir det i en inledande scen. De lika långa männen, med samma frisyr och liknande kroppsform tycks här sammansmälta till en kropp. Tillsammans, men upplevd som en, avslutar de med en rörelse som då den faktiskt är på riktigt blir närmast overklig.
I en annorlunda, mycket vacker scen, gör ljuset kropparna blå och metalliskt glänsande. I det konformade skenet förvandlar dansarna sig till ägg, eller frö som grott. Genom dem pulserar en uppåtgående rörelse i ett slags våg som stillnar till en gemensam form, ett hjärta som det ser ut i kroppen.
 

Alla scener når nu inte riktigt samma höjd, men det vackra och dunklets möjligheter återkommer med jämna mellanrum. I den senare delen fördjupas också brödernas grund i hiphop. Då turas de oftare om att dansa. Och även när rytmerna i en musik som mest är flödande nu blir lite tyngre och bensinfaten anas, är allt liksom fortfarande mjukt och ömsint.