Musik
Trettondagskonsert
Luleå Symfoniorkester under ledning av Christian Feivik
Sångsolister: Karin Paulin och Olle Strandberg
Verk av bland andra Stephen Sondheim, Leonard Bernstein, Andrew Lloyd-Webber, Richard Rodgers/Oscar Hammerstein, Elton John.
Kulturens hus 6 januari
Kvällens dirigent Christian Feivik slog in den nära 50-hövdade orkestern i ett medley kring Rodgers/Hammersteins ”Sound of Music”. Ni vet musikalen där Maria rymmer från klosterlivet och springer om kring i klövern med kapten von Trapps alla barn och som fick en hel värld att greppa efter näsduken. Men här blev det violiner, klarinetter, flöjter och oboer som fick axla de sångliga inslagen. Lite jämntjockt och den riktiga schwungen hade inte riktigt infunnit sig, men den skulle komma.
Så dags för kvällens solister att göra entré och först ut var Norrbottensteaterns egen Karin Paulin i Richard Rogers ”Some Enchanted Evening” ur ”South Pacific” från 1949. En av hans otaliga evergreens, i undergenren grandiosa snyftare. Ett nummer som inte bara kräver tonträff i de högre registren utan även ett utspel med gester modell större. Tyvärr var väl inte mixningen den bästa, orkestern hotade dränka sången. I det följande numret ”A Quiet Thing” av Stephen Sondheim ur en av hans fåtaliga floppar ”Anyone Can Whistle”, fick Karin Paulin tillfälle att visa prov på sin förmåga att komma intimt nära texten när hon sjunger i de nedre registren.
Hemmasonen Olle Strandberg, kvällens andra affischnamn, framförde ett par nummer ur rockiga ”Jesus Christ Superstar” av Andrew Lloyd-Webber. Bland annat högdramatiska ”Gethsemane” där Jesus brottas med Gud himself. Men lite samma sak här, ljudmixen funkade inte riktigt. Dags istället för en duett och valet hade fallit på ”Come What May” ur Baerwald/Gilberts ”Moulin Rouge” – kärlekssången som Baz Luhrmann plockade in i sin filmatisering.
Den amerikanska musikalen uppstod på 1920-talet som en mix av den wienska operetten, engelsk Music hall kryddad med ett par nypor jazz och efter paus presenterade orkestern ett medley på en av de kanske största; Bernsteins slipade supersnyftare ”West Side Story” som formligen vimlar av örhängen på temat omöjlig kärlek. Och nu var orkestern betydligt piggare. Och dags för åter en duett ”How Do You Keep the Music Playing” av Michel Legrand – insjungen av bl a Tony Bennett och George Michael. Men Paulin/Strandberg gjorde den med den äran där Strandberg elegant gled ner i baritonregistret och Paulin bjöd på sin snygga, lätt nasala, pärliga sångkonst. Det blev också – repetitionstiden har varit knapp – extra numret efter stående applåder.