Titeln kan ju ge föreställningen om en gammal man – Torsson är född 1937 – som i prydliga verser nostalgiskt blickar tillbaka på sitt långa liv. Men så är det inte. Dessbättre.
Dikterna flödar över sidorna, spänstiga och innehållsrika, ibland förankrade i en annan tid, ibland sprungna ur vår kaotiska samtid. Texterna är täta, allusionerna på andra författares verk är många, och till läsarens hjälp finns noter med hänvisningar till exempelvis Herta Müller, Kurt Vonnegut och Bibeln.
Noterna kunde gärna ha varit flera och utförligare och hjälpt läsaren att hitta rätt i Torssons mångordiga poetiska labyrinter. Hans långa barockartade skapelser är fyllda av både lärda associationer och överraskande infall. Ibland känner jag mig bortdribblad.
En diktsvit, ”Minnet av shtetl” ger en rad bilder från judiska små städer och byar före Förintelsen. Dikterna fungerar som svartvita gamla foton eller filmer, som erinrar både om en svunnen tid men också om vår närvarande ångest över en av världshistoriens värsta förbrytelser.
”Shtetl rymmer både här och där. Där borta luktar vintern vinter.
Bortanför det pekande fingret, i den smältande snön.
Rädslan för vagnarna i snön skapar yrsel hos pojken.
Att måsta försvara sig är svårt mot övermakten och dess bössor.
Nu brinner jag upp! sa shtetl. Nu brinner jag ner! sa shtetl”
I en annan svit, ”Flyende, skaror”, möter läsaren upprörda texter om vår tids flyktingkatastrofer. Profeten Jeremias klagande röst ljuder som resonansbotten för detta internationella kaos. Och tanken på Hitlers återkomst kan vara en realitet men det måste finnas en motriktad rörelse:
”Det finns för mycket makt i världen
och mördarna har den
Eller så kunde en annan fortsättning finnas
Där vi tar hand om varandra”
I början av sin diktsamling berättar Torsson om hur hans bästa vän drunknade vintern 1944 i Rönne å. Det är ett minne och ett sår som aldrig läker, och som han återkommit till i sina böcker, så också i den nya boken under rubriken ”Strömmarna”.
”Vad hann han tänka, pojkkroppen, innan lungorna fylldes med vatten
och allting svartnade? Han slocknade, fördes kilometervis av
strömmarna , under isen, ut mot Skälderviken.”
Den, som i likhet med mig inte tidigare tagit del av Torssons dikter, har ett originellt och spännande författarskap att bekanta sig med.