Energin pumpar i stadig takt ut från Galärenscenen när Cleo, Kristin Amparo och Broke ’n Tipsy tar över som festivalens sista akt. De verkar vara efterlängtade, med tanke på den stora publiken som tagit sig hit. Iklädd vit frottémorgonrock studsar Cleo runt på scenen och spottar ur sig verser om fördomar, om att bli placerad i fack och om en pappa som inte finns där. Kristin Amparo backar upp allt med sin gränslösa soulröst och i bakgrunden går Broke ´n Tipsy – hjärnorna bakom musiken – lös på analoga synthar och trumpinnar. Jag konstaterar samma sak som sist jag såg dem: det här är musik som gör sig tio gånger bättre live än på skiva. Hur mycket de än försöker så går mycket av energin förlorad på inspelningarna.
Mitt under konserten tänder någon en bengal mitt i publikhavet och runt den bildas en dansande ring av människor. En krutig illaluktande rök sprider sig över publikhavet och upp på scenen och stentuffa På salong får avbrytas mitt i. Men Cleo och Kristin Amparo finner sig snabbt och när kaoset lagt sig kör de om samma låt igen. Lite tröttsamt kanske, men folk vill inte sluta dansa och marken skakar från början till slut.