Tidskrift
Provins 2/2022
Den ena konkret och aktuellt, den andra teoretiskt, ibland svårsmält. Provins kallar sitt tema ”oförsonligt” och viker in den del av minoritetsfrågan som handlar om försoningens möjlighet eller omöjlighet. Många texter närmar sig där en fundamentalistisk ståndpunkt eftersom historiska oförätter i sig varken kan förlåtas eller försonas. Det är framtiden som försonar sig med sig själv, de levande hittar utvägar för det fungerande och någotsånär harmoniska samhället. Den historiska orätten finns, men bleknar bort ju mer den beskrivs och analyseras. De agerande måste också finnas kvar och ha en maktställning, om makten saknas i försoningsprocessen blir den kraftlös, och om så kyrkan ber om ursäkt för nomadskolorna så lär Vattenfall aldrig säga förlåt för dammarna.
Katja Palo skriver den bästa inhemsk texten med inhemska erfarenheter, om Malmbergets försvinnande nutidshistoria och Daniel Pedersen avhandlar problemkomplexet kring försoning och förlåtelse. Men de absolut mest angelägna texterna kommer österifrån. ”Strafflöshetens kontinuitet” är en intervju av den ryske författaren Sergej Lebedev. Den berör minnesfrågan på djupet och visar på omöjligheten i de ryska förändringarna eftersom de aldrig berör maktens evigt ruttna kärna. Varje reformförsök i Ryssland slutar i samma halvmesyr och därefter kommer det reaktionära bakslaget.
Fler intressanta texter handlar om Bosnien-Hercegovina, om Srebrenica och Kroatien. Samma bittra erfarenhet av hur det nationella hatet fälls ut som folkmord.
Nå, Fronesis (74-75) då? Jo, temat heter ”erkännande” och berör identitets- och minoritetspolitikens kärna. Att bli erkänd, sedd och respekterad. Inte helt förenligt med politikens solidaritetsbegrepp och kollektiva anspråk. Där blir majoritetsbegreppet oftast det helt normerande. Ett antal långa texter med stort tuggmotstånd, men som alltid med djup analys – följda av djup tillfredsställelse.