Tyvärr misslyckas hon.
Det gör hon trots att hon ambitiöst radar upp åtta terrordåd och terrorister som utförde dem, exempelvis Oklahomabombaren Timothy McVeigh.
Tidsspannet mellan dåden är 135 år och de är olika i karaktär. Ett blir inte av, några dödar en person och några dödar flera tiotal.
De åtta terrordåden, eller terrorsammanhangen eftersom det i några fall är flera dåd utförda under en period, beskrivs utförligt. Detta vad gäller gärningsperson, eller personer, och hur deras bakgrund i uppväxt, socialt, ideologiskt och annat har varit. Man får mycket kött på benen gällande personerna.
Lodenius beskrivning fortsätter i de flesta fall en tid efter dåden. Hennes bok blir en utförlig beskrivning av en rad terrorister i åtta tydliga fall eller dåd eller serie dåd. Boken faller i och med det isär i åtta berättelser. I dem ger Lodenius kommentarer, reflektioner och små analyser.
I slutordet finns också några resonemang. Men någon rejäl analys får man inte, om man inte själv summerar kommentarerna i samband med fallen.
Om man ska ta upp en del trådar kan en del likheter och skillnader nämnas. I många fall är förövarna ideologiskt motiverade. Men i några är det tveksamt om de är det. I vissa fall är gärningspersonerna mentalt friska, i en mening. Men i något fall är det tveksamt om gärningspersonen är mentalt frisk, även om psykiska tillståndet är tillräckligt fungerande för att ett dåd kan genomföras. Gärningspersonerna kan ha det både dåligt ekonomiskt ställt och någorlunda bra. Ofta är de unga, runt 20 till 30 år. Det är en av få faktorer som gäller nästan alla. De flesta är män. Men några är kvinnor.
Gruppsykologi är bärande i flera fall, i vissa kan man tala om en sekt. Ofta är det bara två, tre eller fyra personer som är införstådda i dådet eller dåden. I några fall är det fler. Men det finns även fall med en gärningsperson, en ensamvarg.
När nu Sverige drabbats av terrorism, med Rakhmat Akilovs terrordåd 7 april 2017, som det stora, senaste, med flera döda och skadade, ger en bok som Anna-Lena Lodenius mycket att förhålla sig till.
För den som vill läsa om dåd som begåtts av olika terrorister; vänsterextrema, högerextrema, religiöst extrema, är Lodenius bok mycket läsvärt, och skrämmande. Men någon entydig bild av hur terrorister ser ut får man inte.