Teater

Par i narrar

Koncept, regi, text och koreografi: Gunilla Röör och Per Sandberg

Scenografi och rekvisita: Gudrun Rösnes

Kompositör: Rikard Borggård

Ljus: Anders "Shorty" Larsson

Dramaturg: Marc Matthiesen

Narröga: Anna-LO Fjellström

Mask och dockdesign: Susanne von Platen

Norrbottensteatern, onsdag 17 november, klockan 13

Det finns teater och så finns det teater som berör på djupet. Och låt oss göra klart på en gång – "Par i narrar" tillhör den senare kategorin. För när detta bländande skådespelarpar vänder upp och ned på ordningen i tillvaron och låter sanningar kliva fram ur dimridåer kan vi nog alla känna med narren inom oss själva. Den del av oss som stundom upptäcker sig vara delaktig i ett skådespel som kallas verkligheten och där ord getts en annan mening. En värld där sant blir falskt och vice versa och där narrar kanske inte längre behövs när makthavare sköter den saken numera. 

Här finns alienationen, kluvenheten, smärtan, sorgen, kärleken, passionen, skrattet och åldrandet med döden som följeslagare i en lek bortom tid och rymd som berättar något om hur det är att vara människa i en stor värld.

Samtidigt vilar det något både rart och hjärtskärande i Gunilla Röör och Per Sandbergs gestaltning. Den tvetydiga barnsligheten och leken med ord och kroppar skapar en omtumlande upplevelse, där pantomimen och mimiken ger narren ett ansikte. Jag menar, alla har vi kanske upptäckt att det sitter en narr vid vårt frukostbord. 

Sketchen "Funderingar ur ett kylskåp" av Staffan Westerberg sitter som smäck, likaså sången "Man ska vara två" av Ola Magnell i en helt ny version, ska sägas. Men publiken ges också en liten historielektion i medeltida narrars livsvillkor med klar blinkning till komikerparet Helan och Halvan, bestående av den smale engelsmannen Stan Laurel ("Halvan") och den amerikanske tungviktaren Oliver Hardy ("Helan").  

Sammantaget – en lysande föreställning och en triumf för skådespelarhantverket. Kort sagt – det behövs narrar som sanningsägare, numer än någonsin.