Tavlan får dem att måla in sig i ett hörn

En vit tavla, tre vita gubbar och vitt skilda åsikter. Samtidigt bjuder Sveriges främsta komiker på ett svart drama.

Sebastian (Per Andersson) och Markus (Johan Rheborg) är inte överens om hur den vita tavlan ska tolkas, vilket är grunden till "Art". Magnus Tosser tycker att det är en sevärd historia, som knappast är modern.

Sebastian (Per Andersson) och Markus (Johan Rheborg) är inte överens om hur den vita tavlan ska tolkas, vilket är grunden till "Art". Magnus Tosser tycker att det är en sevärd historia, som knappast är modern.

Foto: Knotan/Jessica Tervaniemi (Bilden är ett montage)

Recension2020-01-31 22:18
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är ingenting nytt som herrarna Rheborg, Schyffert och Andersson kommer släpande med. Yasmina Rezas "Art" hade premiär i Paris 1994 och 1997 gjorde Sven-Bertil Taube, Sven Wollter och Johan Rabaeus huvudrollerna när pjäsen kom till Sverige.

Ett komiskt drama om manlig vänskap, med tre gubbar på scenen – det låter inte särskilt roligt. Men nu råkar det vara Sveriges roligaste gubbar och det är troligtvis anledningen till att Kulturens hus stora sal är närmast slutsåld tre gånger under helgen.

Allt börjar med att Markus (Johan Rheborg) kommer hem till gamle polaren Sebastian (Per Andersson) som har köpt en svindyr tavla som får åsikterna att gå isär. Tavlans ägare ser ett fantastiskt konstverk som ska behandlas med sidenhandskar och hans kompis ser bara en "vit tavla med vita kluttar". 

Kompisarna börjar diskutera och snart dras deras gemensamma vän, den medgörliga Ivan (Henrik Schyffert), in i dispyten. 

Visst har regissören Edward af Sillén moderniserat föreställningen genom att flytta handlingen till dagens Stockholm, slänga in mobiltelefoner och asian fusion, men att se Henrik Schyffert konflikträdd är ändå det som känns mest nytt. 

Det finns egentligen ingen anledning till att tre gubbar inte skulle kunna bytas ut mot tre tjejer eller en mix av ickebinära, gamla och unga med andra problem och konflikter. Då hade vi å andra sidan inte fått njuta av skådespelarnas helgjutna insatser och humorn som skiner igenom.

Det är en föreställning väl värd att se, men någon nyskapande och modern teater är det knappast.

En vit tavla skapar vitt skilda åsikter, det tar ett tag för att fängslas av den tämligen ointressanta intrigen. Allt som hade krävts för att sticka hål på handlingen hade varit en lögn av samma färg som konstverket.

Men ju mer vi får lära känna karaktärerna och ju mer de målar in sig i sina hörn desto mer växer "Art". Det art-ar sig så att säga. 

Jag vet. Nu är det många som tycker att jag håller låg nivå, men det kanske inte är så konst-igt att jag ur-art-:ar. Gubbskämt funkar tydligen. 

Recension

"Art" (Johan Rheborg, Henrik Schyffert och Per Andersson, regi Edward af Sillén)

Kulturens hus, fredag 19.30

Längd: 1 timme och 40 minuter

Publik: Typ fullsatt i stora salen.

Bäst: Humorn har bara en biroll men när komikerna får vara roliga briljerar de som mest. 

Sämst: Slutet hade gärna fått vara mer tankeväckande och berörande. 

Betyg: 3

Karta: Kulturens hus Luleå