Ja ni, vänner. Nu ska ni få höra hur det var förr i tiden. Då kunde er gamla recensent sitta på biografen och ge sig fanken på att ingen film skulle kunna mäta sig med "Joker", att applåderna skulle följa med in i evigheten.
Det har hunnit gå fyra månader sedan dess och "1917" har hunnit bräda min favorit på både Golden Globe och Producers Guild Awards. Sam Mendes rulle kan vinna tio Oscars, det finns en anledning till det.
Allt var inte bättre förr, även om jag trodde det då.
På tal om förr, 1917 var ett bedrövligt år. Då tyckte ingen att det var bättre, särskilt inte William Schofield (George MacKay) och Tom Blake (Dean-Charles Chapman) som ska ta sig förbi tyskarnas frontlinje för att leverera ett meddelande. En massaker på brittiska soldater väntar om de inte stoppar en planerad offensiv.
I vad som uppfattas som en enda lång tagning får publiken följa med de unga militärerna under första världskrigets slagfält. Fotografen Roger Deakins har hyllats massor och han förtjänar all beröm och alla priser han kan få. Det är otroliga bilder där vi kommer nära skyttegravar, råttor, stank, trasiga lik, svullna lik, blodiga lik, gyttja, kadaver, damm, smuts, blod, smutsigt blod, ruiner, spyor ... tycker ni att det är jobbigt att läsa? Tänk er då hur det känns att uppleva skiten i biosalongen.
Det är så starkt, så eländigt, så vackert.
Till skillnad från många andra krigsfilmer är det inte mängden skottsalvor eller smällar som skapar upphetsning. Det är oron och väntan på smällarna som gör det till ett mästerverk.
Med tanke på att småbarnsfarsans sömn varit lidande natten innan fanns en viss oro för att råka blunda för länge i biomörkret. När jag sitter med stirrande ögon mot slutet önskar jag nästan att det vore en dröm. "1917" är en två timmar lång mardröm, där publiken aldrig kan slappna av.
Efter att ha sett "Joker" uttryckte jag en önskan om jumbomeny bensodiazepiner, efter "1917" vill jag bara ha lugn och ro. Den här filmen är minst lika bra och mer omskakande.
Jag vill inte äta, vågar inte sova och orkar inte prata. Ge mig bara trygghet och ett rent glas vatten, det fick aldrig korpral Schofield.
Biorecension
"1917"
Genre: Krigsfilm.
I rollerna: George MacKay, Dean-Charles Chapman, Daniel Mays, Colin Firth med flera
Regi: Sam Mendes.
Längd: 1 timme och 59 minuter
Åldersgräns: 15 år.
Betyg: 4