Litteratur
Än en gång Eyvind Johnson
Text och teckningar av Mats Tormod
Ali Books
”Än en gång” kallas samlingen av ibland publicerade, ibland helt nya bidrag kring författarskapet. Kanske är det en livslång kärlek, men det är någonting rörande hur en känsla och en tanke kan bestå runt en författares liv och verk, och detta sagt helt utan ironisk syrlighet. Kanske är det också ytterligare ett bevis på detta fenomen som kallas läsningens underverk, det som rymmer sådant som den fördubblade identiteten, den ansträngningslösa förflyttningen, tidens upphävande, möjligheten att lära känna de sedan länge döda och oåtkomliga. Alltsammans omöjligheter i det rationella livet utanför läsningen.
Och Tormod gör allt detta med en frisk och aldrig sinande förtjusning. Trots att det gäller en författare vars genklang idag är ganska komplicerad, förskjuten ur tidsandan till viss del, satt på plats av mer pedantiska litteraturvetare, död naturligtvis och ur stånd att försvara sig. Eyvind J är ingen foglig läsning, det enorma språnget från bagarstugan till högsta parnassen sätter sina spår, den som fostrar sig själv får alltid en säregen randning.
Allt detta speglas i Tormods omsorgsfulla, liksom cicelerade resonemang kring ord och liv, kring litteraturteori och 1900-talstrauman, Pariskvarteren och Bodenbiograferna. I förbifarten hinner han med att ge Roland Barthes sekterism en välförtjänt duvning och dyka djupt i Johnsons egna läsansträngningar.
Tanken på författarens död har ingen vän i Mats Tormod, det förstår man redan innan han själv formulerar sitt anatema. Vi kan visst göra oss en bild av den skrivande människan och hens tid, vi kan få kontakt och se hur de levde i sin omgivning, liksom vi lever i vår. Cynismen i Barthes relativism kan vi glömma. Man kan inte annat än fundera på hur mycket bättre Svenska Akademien skulle må om de någonsin kunde komma till den insikten och en gång för alla lämna Krisårens pubertala självöverskattning bakom sig.