Niklas von Arnold har gett ut två skivor på engelska och kämpat för att bli etablerad som soulartist, men det är först nu när han byter språk till svenska som det kommer att lossna för honom. Utan tvekan.
Jag spår att han mycket väl kan fylla det tomrum Oskar Linnos lämnat i väntan på nytt material från honom.
Om Linnros har en typisk Stockholmsaura (eller, ja, han är från Sundbyberg) så verkar Niklas von Arnold förstärka sitt göteborgska idiom så att man nästan höra hur han "ramlar" Andra Långgatan fram med sitt brustna hjärta i handen.
Det finns en osviklig popkänsla i Niklas von Arnolds låtar och inget maner eller ängslighet. Utan fallskärm tar han ut svängarna när det gäller hjärta och smärta och plötsligt har pop-Sverige får en ny soulprins.