Litteratur
Svenska flygare mot Hitler. Frivilliga i Royal Air Force 1939-45
Författare: Lars Gyllenhaal och Lennart Westberg
Förlag: Lind&CO
Det är både tröttande och imponerande att ta del av denna ständiga bearbetning, från brittiska tv-serier till populärhistoriska redovisningar. Värre påminnelse är förstås det sammanstörtande Ryssland.
Norrbottens meste krigshistoriker är utan tvivel Lars Gyllenhaal, tillsammans med Lennart Westberg ger han nu ut ”Svenska flygare mot Hitler”. På känt manér kan man väl säga. Skildringen följer ett dussintal namn, eller kanske hellre öden som stred som frivilliga för Royal Air Force.
Det vore enkelt att glida förbi den här boken med några enkla ironier om Bigglesinflytandet över populärhistorien, men också orättvist. Gyllenhaal och Westberg är noggranna, både med källor och litteratur och försöker även rikta ljuset mot kvinnornas insatser. Det är alltid hedervärt, dessutom är de biografiska berättelserna väldigt rörande. Unga människor som utsätter sig för uppenbar dödsfara, som visserligen sökt den själva, men som också drivs av idealitet och avsky för fascismen och nazismen.
Berättelsen om Gustav Lönnberg exempelvis, en östgöte som fyller alla Biggleskrav, välutbildad flygentusiast som när han tar av sked från RAF hunnit med nio olika versioner av Spitfire och drygt 5000 flygtimmar. I England medaljeras som hjälte men i Sverige ställs inför krigsrätt för ”otillbörligt vistande utomlands”. På initiativ av senare flygvapenchefen Bengt Nordenskiöld, som onekligen framstår i korkad dager. Lönnberg skjuts ner över Medelhavet, anses omkommen, men hade nödlandat och klarat sig. Rymmer ur krigsfångenskapen, deltar i fransk motståndsrörelse och återvänder till RAF 1944. Och i Sverige ställs han alltså inför rätta, på formella idiotgrunder. Och han överlever kriget.
Äventyrslystnad och antinazism, också hos de svenska kvinnor som engagerade sig för de allierade, men i marktjänst, aldrig bakom spakarna. Krigshistoria var det, troligen mer folkbildande än Sabaton.