Konst
Anders Zorn – en svensk superstjärna
Nationalmuseum
En generös utställning med ca 200 akvareller, etsningar och oljor varav flera ur privata samlingar och därav sällan visade. Så hur står sig Zorn med nutidens ögon?
Endast tjugo år gammal slog Zorn igenom med akvarellen ”I sorg” som genast gav eko i salongerna. Karriären sköt fart, porträttbeställningarna ramlade in. Den socialt begåvade Zorn hade näsa för vilka han målade av, som kunde leda till ytterligare jobb. Pengarna flödade. Enligt myten frågade en engelsk dam: Är ni artist? ”Nej, jag är Zorn” blev svaret.
I en snitslad bana följer utställningen olika teman som bildar hållpunkter i hans konstnärskap; resenären, hembygden, porträtten. Och just porträtten upptar en stor del av det vi får se. Där trängs bankirer, finansfolk, kungligheter och amerikanska presidenter. Kort sagt sin tids jetsetare. Tekniskt imponerande i penselföring och stoffkänsla, men ofta ganska själlösa. Omvittnade är dock Zorns målningar med vatten – exempelvis ”Sommarnöje” från 1886 där hustrun Emma agerar modell för en ung dam på väg ner i den roddbåt som kommer för att hämta henne. ”Vattublänket” är förföriskt, varken mer eller mindre.
Och precis som sin samtida kollega Carl Larsson bidrog Zorn till att göra hembygden Dalarna till något av det framtida Turist-Sveriges epicentrum. I avdelningen ”Hembygd” finns bland annat ”Midsommardans” från 1897 där Zorn enligt katalogen hade samlat ihop ett gäng ungdomar, en musiker och så var polskan igång. Arrangerat eller ej, målningen formligen sjunger av dansglädje och koncentration. I ”Midnatt” från 1891 (inlånad liksom många andra från Zornmuseet i Mora) ror en kulla sin eka i den svenska sommarnatten så man riktigt hör de viskande mjuka årtagen. Hur mycket av det ljuset sitter i vårt DNA kan jag undra.
Sen var det ju det här med alla kullor som står utplacerade i vår Herres hage, eller snarare i vattenbrynet, utan en tråd på kroppen. Aldrig män, bara kullriga, frodiga kvinnor. En tydligt manlig blick och det är förstås lätt att i vår tid läsa in en påtaglig gubbsjuka.
Sammantaget likafullt en grandios utställning med Zorn i helfigur. Och det är ljusets spel i skuggor och dagrar som intresserar konstnären. Han fångar rörelsen, stundens omedelbarhet. Men vi kommer sällan människorna in på livet. Och inte en samhällelig kommentar så långt ögat når. Samhället skall erövras och klås på pengar, basta.
Vi bländas men vi engageras inte.