Litteratur
Dotterdottern
Författare: Susanna Alakoski
Förlag: Natur&Kultur
Välståndets berättelse, på gott och ont. Kanske är det var Susanna Alkoski berättar med sin tredje roman om en finsk familj genom svensk textilhistoria. Dotterdottern är tredje delen i den svit som inleddes med Bomullsängeln och därefter Londonflickan. Serien har färdats från krigens Finland, över till Sverige, en brytande episod i London och nu Skellefteå och Göteborg.
En familj där generationerna följer textilindustrins uppgång och fall. Det kunde ha blivit mördande och grått, men är tvärt om. Huvudpersonen är Kathrine, platsen är Skellefteå och tiden är det tidiga 1980-talet. En ung kvinna eller flicka om ni så vill växer upp med historiska repliker om krig och sparsamhet från sin mormor och mer radikalt ifrågasättande och samtida från sin mor. Förmaningar som studsar mot den unga kroppen. Än så länge finns Algots Nord kvar, en strukturkris väntar men för Kathrine spelar det ingen roll, textilfabriken är inte ens sista alternativet. Ungdom är en fordrande tid, viljans piska är kanske samma sak som frihetens alternativ, raggaråk med passagerare är alltså inte ett alternativ.
Alakoski skriver den moderna arbetarromanen, med humor, komprimerade scener, en frihet från föreläsning och ideologi, en finurlighet i detaljer och dialog som gör läsningen behaglig och omväxlande. När Kathrine liftar genom Europa ner mot Balkan och Mellanöstern öppnar sig inte bara världen, även romanen öppnar sig till en smått fantastisk roadmovie, utförd tillsammans med en sympatisk, smart och ung lastbilschaffis.
Imponerande sakkunskap, träffsäkra markörer över tid och plats, ett berättartempo och en angelägenhet som man tar till hjärtat. Hilda-Greta-Kathrine gör historia med sina liv och erfarenheter, finsk historia och också svensk. I dessa Tidötider kan man bara önska sig mera Finland i det dagliga umgänget. För mogenheten, förmågan att dra slutsatser av sitt tunga 1900-tal, uthålligheten och viljan att aldrig ge upp. Från det agrara, in i det industriella och postindustriella. Proletära systerböcker, föralldel, men vad är det för fel med det?