Musik
Ett norrländskt requiem, Studio Acusticum 27 februari klockan 19, 60 minuter
Medverkande: Erik Westbergs vokalensemble, Carina Henriksson, sopransolo, Ola Eliasson, bassolo, Lars Nilsson, orgel, Linn Lindström, dans, Bengt Pohjanen, berättare
Dirigent: Erik Westberg
Musik: Fredrik Sixten
Svenskt text: Bengt Pohjanen samt latinska mässordinariet
Meänkieli: Bengt Pohjanen
Regi: Catarina Gnosspelius
Konstnärlig producent och projektledare: Carina Henriksson
Mozart, Verdi, Britten och Fauré – alla har de komponerat ett requiem, vilket är namnet på en katolsk dödsmässa. Mindre känt är att det finns ett requiem med stark norrländsk anknytning från 2007, tonsatt av Fredrik Sixten och med text Bengt Pohjanen. När det nu sätts upp i Studio Acusticum i Piteå på operasångerskan Carina Henrikssons initiativ med enbart norrländska medverkande är det bara en sak som är obegriplig: Att det är första gången det görs i Norrland. Denna mässa är något som många, många fler måste få uppleva. Men det vi får se och höra i kväll är här och nu. Föreställningen ges bara en gång. Och det är bedövande vackert, expressivt, smäktande och ljuvligt om vartannat.
Den 17 personer starka kören ställer upp sig på scenen. De bär alla kläder i grått och står där i strumplästen och sjunger. Lars Nilsson, kyrkomusiker i Piteå, spelar fantastisk orgel och Erik Westbergs vokalensemble presterar på topp. Dynamiken mellan kören och orgeln, texterna och musiken, recitationen, ljussättningen, de sceniska inslagen – allt fungerar perfekt. Och även om dans inte är det första jag tänker på i samband med en kör- och orgeluppsättning av ett requiem så griper Linn Lindströms danssolo tag i mig medan kören sjunger Libera me, vredens dag är här.
Kören sjunger huvudpartierna, men även solisternas bidrag är glänsande. När Carina Henriksson gör sin entré kommer hon in bakifrån genom publikingången och vandrar nerför trappan vid sidan av parketten fram mot scenen. Det är i partiet Pie Jesu och det är bara så rörande.
De klassiska delarna av mässan är med och sjungs omväxlande på latin, omväxlande på svenska. Bengt Pohjanens fina svenska texter gör att innehållet kommer närmare. Att han dessutom läser dem på meänkieli stärker det folkliga, precis den effekt som var avsedd.