Men frågor som ”hur var detta möjligt?”, ”finns ingen gräns för mänsklig ondska?” förblir ändå obesvarade.
Sex och en halv miljoner judar förintades. 76 000 franska judar deporterades till de nazistiska dödsfabrikerna, bara 3 500 överlevde. En kvinna som lyckades klara sig igenom detta inferno var Marceline Loridan-Ivens (född Rozenberg).
Hennes uppmärksammade vittnesmål från lägret i Birkenau, ”Et tu n’es pas revenu”, kom ut för några år sedan i Frankrike. Den lilla boken är ett långt kärleksbrev till fadern, som dog i grannlägret Auschwitz, och den har nu översatts till svenska med titeln ”Och du kom inte tillbaka”.
Marceline var bara 16 år när hon greps tillsammans med fadern och fraktades i boskapsvagn till lägren i Polen. Barn och gamla, som inte dög till arbete, skickades till gaskamrarna. Doktor Mengele, beryktad för sina grymma medicinska experiment, var den som avgjorde fångarnas öde.
Mengele ”som med änden på sin käpp tvingade oss att snurra runt nakna och beslutade vem som skulle få leva och vem som skulle dö”.
Marceline sa att hon var äldre än vad hon verkligen var och fick ställa sig i kön för dem som dömdes till att leva men också till en fruktansvärd tillvaro med hårt arbete, misshandel, svält och olidliga sanitära förhållanden. ”Och stanken av bränt kött som aldrig skulle lämna mig”.
Fadern hade sagt till Marceline inför deportationen att hon var ung och att hon skulle komma tillbaka, men att han inte skulle göra det. Han fick rätt. Men de fick mötas en sista gång under lägervistelsen. Av en slump fick de syn på varandra, och de trotsade alla regler och sprang i varandras famnar. Det blev ett kort möte, en SS-soldat skrek att hon var en hora och slog henne medvetslös, eftersom kvinnor var förbjudna att tala med män.
Fadern var polsk jude och han hade flytt från antisemitismen i hemlandet och utvandrat till Frankrike, ett land som han älskade men som skickade honom i döden. Först 1955 bad franska staten om ursäkt för sin medverkan i deporteringarna.
I en intervju säger sig Loridan-Ivans att hon blivit alltmer pessimistisk till följd av en ökande antisemitism, dels inom högerextremismen, dels inom den radikala islamismen som breder ut sig i fattiga förorter.
Hennes lilla bok borde användas i våra skolor för att upplysa nya generationer om Förintelsen. Med ett enkelt men skoningslöst språk vittnar Loridan-Ivans om nazisternas ohyggliga brott mot mänskligheten.