Brolle, The Boppers och Rockabilly Fabulous
Akt 1: "O helga natt" dånar ut ur högtalarna och ur mörkret gör The Boppers entré och river av "Surfin' bird" till publikens jubel.
The Boppers sjunger välkoordinerat och finstämt. Ingemars djupa basröst samspelar skarvfritt från Mats Lagervalls klara tenor. Och hur han kan gå så djupt ner på skalan är imponerande.
Det märks att de har spelat tillsammans lika länge som Ingemar har rökt (piptobak var årets julklapp när han fyllde 13.) De berättar om utsålda folkparker och Hakkas-hembränt på turné under 80-talet, publiken skrattar igenkännande.
De varvar lugnare jullåtar med upptempo rockabillyklassiker (är det så många lugna låtar för att de börjar bli trötta, eller för att de vill göra en stämningsfull julspelning?)
Trion Rockabilly Faboulous bryter av gubbväldet på scenen, och ger dem en välbehövlig paus med felfria finstämda musikal röster och rockabillyfierade låtar om självständighet och kvinnostyrka.
De drar av buskisskämt om pms och mansbäbisar. Jag som kanske är den yngsta i publiken tycker att det blir lite pinsamt, men tanterna fnittrar uppskattande.
Musiken tystnar och de presenterar bodens rockman, med silverskor, piratkappa och svarta kajal blir Brolle näst intill ett teatraliskt inslag när han promenerar ner på scen från den bakreplatån. Han fångar en kvinnas hand på rad ett, smörigt, beräknande, men publiken älskar det. En duett av "Summer whine" där Frida Brunzells röst är perfektion, gör det ännu mer tydligt att Brolle har tagit sig vatten över huvudet, dessa djupa bastoner kan han inte nå.
Men det kanske är bra att börja svagt, för han lyfter under andra akten där de börjar med fyllig version av "Silent night" ligger Brolles röst helt rätt. Den lyfter hela atmosfären i Kulturens hus. Tack och lov har han har bytt jacka, till en vit skinnjacka som kontrasterar mot The Boppers röda kavajer.
De står tätt ihoptryckta nu, Brolle and The Boppers Mot en ensam mikrofon, tillsammans med dragspel och en ståbas. De levererar ett medley av klassiska rock låtar som varit formativa för Brolles musikaliska utveckling, och klassiska utdrag ur The Boppers discografi av covers.
The Boppers scenvana och erfarenhet av att sälja ut folkpark efter folkpark syns på deras närvaro och självsäkerhet, om de hade varit 20 år yngre hade de inte behövt fylla ut sin show alls med The Fabolus och Brolle. Men idag var de tur att de gjorde det.