Magnus Uggla, som under helgen genomförde en turnéavslutning med sin show "Magnus Den Store" i form av två spelningar på Coop Arena i Luleå, har sannerligen varit med ett tag. Hans andra föreställning i Luleå, den 160:e (ja, du läste rätt - hundrasextionde) i ordningen under den här turnén, sammanfattar den hittills avverkade delen av hans karriär rätt bra. Själv besöker jag den 159:e, alltså fredagsföreställningen, och med tanke på att Magnus vid ett tillfälle antyder att han ofta får negativa recensioner så lär jag knappast förvåna någon med denna.
Det hela börjar med ett tecknat spermie-race på scenens skärmar, där den ärade vinnaren redan har hunnit odla fram krulligt hår. Därefter pratas det kort om hans barndom, innan en (återigen tecknad) Magnus Uggla i tonåren ber om en godnattsaga. Det spinns vidare kring hans krulliga kalufs, i form av en fem låtar lång berättelse om just detta. Han lyckas visserligen ofta rätt bra med sina ordvitsar, men ingen har väl betalat 700 spänn för att lyssna på sådana. Publiken, som inte lyckas fylla hälften av de tillgängliga platserna, har betalat för att lyssna på rätt smaklösa dängor om att aldrig dansa nykter, om att vara kung i baren, om björnbögar och om Ugglas eget könsbyte. Bättre än så blir det nämligen inte under kvällen. Inte ens när han visar upp sin senast utforskade talang, nämligen buktal, med en Göteborgsk handdocka som ägnar tio minuter åt att håna honom för att han är en så hiskeligt kort person. Inte heller när en man från publiken, som ser ut att vara något förfriskad, tvingas att dansa kycklingdansen på scenens mitt.
Ett av hans utrop från showens början fastnade med stora bokstäver i mina anteckningar, som nog säger en del om varför jag har svårt att underhållas eller passa in bland Magnus Ugglas anhängare: "En riktig Uggla-publik dricker bara sprit!"