En bladvändare – men också ett etiskt dilemma

”Medlaren” handlar om en kvinna som blir brutalt våldtagen efter en utekväll med en väninna i Stockholm. Våldtäktsmannen döms och avtjänar sitt straff på Norrtäljeanstalten. I slutet av strafftiden kopplas medlaren Angela Lans in.

Jenny Rogneby är uppvuxen i Boden och är aktuell med nya boken "Medlaren". Hennes tidigare böcker har släppts i 14 länder.

Jenny Rogneby är uppvuxen i Boden och är aktuell med nya boken "Medlaren". Hennes tidigare böcker har släppts i 14 länder.

Foto: Mikael Eriksson

Recension2022-11-16 23:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Litteratur

Medlaren

Jenny Rogneby

Bokförlaget Ordfront

Hon håller i ett pilotprojekt för medling mellan brottsoffer och gärningsperson där de ges möjlighet att träffas och berätta om händelsen utifrån sina olika perspektiv.

Men när Angela Lans hör deras berättelser inser hon att något inte stämmer och börjar själv gräva i fallet, med risk för sitt eget liv, för att ta reda på vad som verkligen hände den där natten.

Jenny Rogneby har skrivit en spännande bok som är en riktig bladvändare. Berättelsen griper tag i läsaren och det är svårt att sluta läsa boken före upplösningen. Nutid då kvinnan och mannen möts varvas med dåtid när våldtäkten ägde rum. Karaktärerna är trovärdigt tecknade och det märks att Jenny Rogneby har gedigen kunskap i hur både brottsoffer och gärningsman kan påverkas efter en våldtäkt. Hon är i grund och botten kriminolog och har tidigare arbetat som brottsutredare på polisen där hon själv utredde våldtäkter. ”Medlaren” är också inspirerad av ett verkligt kriminalfall.

Upplösningen är långt ifrån självklar och läsaren hålls i ovisshet ända till slutet om vad som verkligen ligger bakom våldtäkten. Samtidigt har boken intressanta utvikningar om rasism och svårigheterna för en mörkhyad kvinna när hon hamnar i offentlighetens ljus. Mediernas sätt att arbeta beskrivs också på ett mycket initierat och adekvat sätt.

Enda problemet med boken är egentligen våldtäkten i sig själv. Hur man än vrider och vänder på en våldtäkt så är det trots allt en våldtäkt. Det är svårt att koppla bort det övergreppet och bara se boken som en vanlig spänningsroman eller pusseldeckare.

Jenny Rogneby säger i bokens efterord att hon vill ställa frågor och ge nya perspektiv om det som är ett av de mest känsliga och tabubelagda brotten och att hon inte vill väja för svåra ämnen. Naturligtvis ska inte litteraturen väja för svåra ämnen. Men det uppstår ändå ett etiskt dilemma när våldtäkten blir det drivande temat i boken. Här ställs frågan om skuld på sin spets, och jag kan tycka att läsaren lämnas med en bitter eftersmak i munnen.

Men boken ställer ändå intressanta frågor om hur både våldtäktsoffer och förövare behandlas i dagens samhälle och vilka möjligheter de har att gå vidare efter övergreppet och avtjänat straff.

Jenny Rogneby undviker också skickligt att hamna i klichéer och lyckas göra språket genuint och träffande. Man får en god förståelse för alla inblandade personer och vill gärna träffa huvudkaraktären Angela Lans igen i Jenny Rognebys nya kriminalserie.