Musik
Sommarljus visfestival Laxholmen, Edefors, 9 juli, förmiddagspasset
Medverkande: Stefan Ringbom, Maud Lindström, Höstorkestern med Viktor Krutrök, Jonas Pietikäinen, Hannes Autio Pudas, Mårten Eliasson samt Anna-Lotta Larsson med Fredrik Hermansson.
Under en leende sol kunde Johan Jansson från arrangörshåll hälsa publiken välkommen till Laxholmen en dryg mil norr om Harads och den fjärde upplagan av “Sommarljus visfestival”.
Inget spöregn denna gång, ingen 30-gradig Saharahetta heller, utan en alldeles lagom svensk sommardag med små molntussar svävandes där ovan och en glittrig Luleälv i fonden.
Först ut under förmiddagspasset var Stefan Ringbom som växlade mellan Evert Taubes fina ”Målaren och Maria Pia”, en egen bearbetning av Dylans ”Shooting Star”, några sånger från tiden runt tillblivelsen av NJA-pjäsen samt, förstås, ryske skådespelaren, poeten och rabulisten Vladimir Vysotskij. Hans ”Vargjakten” som Stefan Ringbom avslutade med har en poetisk/politisk skärpa som griper tag.
Maud Lindström var en inspirerande ny bekantskap. Arg och på gott humör sjöng hon med klangfull stämma en rad egna kompositioner med vass udd riktad mot det ”heteronormativa manssamhället”. Lågmält och vackert som i ”Semesterns sista dag” en ömsint sång om döden och barnuppfostran. Eller som i ”Tro inte att jag kommer att bli kär” där hon med fyndiga rim gjorde skäl för epitetet ”Sveriges enda bisexuella kärlekskritiska feminist” som hon glatt och inte utan stolthet kallade sig.
Sedan blev det frisk progg med en politisk hetta som kunde ha torrlagt Luleälven. Höstorkestern gav järnet. Befriande raka puckar som – inbillar jag mig – bara band från Malmfälten och Tornedalen kan leverera. Därtill svängigt och medryckande. Och Schtorschtan (Kungliga Hufvudstaden alltså) fick sina laxar varma i oemotståndliga ”Moderat getto”; ett helvete på jorden där sångens jag i desperation till slut tar en taxi hem till Murjek. Våldsamma applåder! Och ”borgarsossepartiet” läste bandet lusen av med stridbart, lustfyllda ackord. Huka er gubbar!
Efter ett gäng rallarsvingar mot kapitalet och dess företrädare på jorden var turen kommen till Anna-Lotta Larsson som tillsammans med den melodiskt lyhörde pianisten Fredrik Hermansson att framföra Birger Sjöbergs vackra ”Den första gång jag såg dig”. Och Anna-Lottas adelsmärke kändes med detsamma; hennes omsorg om orden där minsta stavelse hörs vilket har sin fördel när man sjunger Edith Piaf, Evert Taube eller för den delen Barbro Hörbergs ”Med ögon känsliga för grönt” som fick en avskalad och alldeles lagom vemodig tolkning. ”Det var väl inte så odumt, sämre har man hört” summerade konferenciern Ronny Eriksson.
Summa summarum det bästa förmiddagspass Sommarljus bjussat på – hittills. Hatten av!