Gör man ett dubbelalbum med 25 låtar är det bra om man har något att komma med. Och kanadensiske Deadmaus har uppenbarligen höga ambitioner med sitt sjunde studioalbum.
Det visar sig dock att det inte går att sätta likhetstecken mellan att vara en av världens största dj-stjärnor och att göra bra skivor. While (1 is less than 2) består till största delen av en lång rad låtar som i princip är exakt likadana - i bästa fall låter det som soundtracket till en sci-fi-film från 80-talet, i sämsta fall som om Daft Punk hade gillat hård rock istället för disco. Emellanåt slängs det också in klichéartade ambient-stycken som inte kan göra någon människa glad.
Som fenomen och musikskapare är Deadmaus dock mer intressant än till exempel Avicii och det är klart att musiken går att dansa till på arenakonserter. Hade han skalat bort en sisådär 15 låtar hade det här också varit ett godkänt album, nu är det tyvärr bara dumt.