Ann Petrén spelar Alice, den forna barnstjärnan, som isolerar sin rullstolsburna syster Vivianne allt mer under handlingens gång.
Teater
In Memoriam
Medverkande: Lotta Tejle och Ann Petrén
Manus, koncept & regi: Emanuelle Davin
Regi: Anna Novovic
Dramaturg: Magnus Lindman och Edward Bromberg
Scenografi och kostym: Annika Nieminen Bromberg
Ljusdesign: Sofia Linde och Hannele Philipsson
Ljuddesign: Magnus Ericsson
Maskdesign: Linda Sandberg
Riksteatern i samarbete med Stockholms stadsteater, gästspel Norrbottensteatern onsdag 16 mars, klockan 19.30
Pjäsen "In memoriam" är en psykologisk thriller inspirerad av filmen "What ever happened to Baby Jane?" från 1962 med Betty Davis, Joan Crawford och Victor Heller i rollerna, i regi av Lukas Heller. I Emanuelle Davins version ser vi också två gamla filmstjärnor, Alice med tiden som barnstjärna långt bakom sig, och Vivianne med en vuxnare berömmelse. Plotten är också densamma. Mellan de två systrarna vilar en stor hemlighet som växer likt en svulst när handlingen skruvas åt och mörkret smyger allt närmare.
Men det börjar glatt. Två systrar leker i överdådiga kläder tills publiken bjuds på en tidsresa där den numer rullstolsburne Vivianne väcks med en tårta av sin syster Alice, (vilket förövrigt verkar ske varje dag). Och så tar det "eviga" samtalet vid mellan de två – ett ältande av minnen och gamla oförrätter blandas med vardagliga observationer om väder och matinköp.
Alice dansar och sjunger. Vivianne drömmer sig tillbaka till sina rollkaraktärer. Vi talar om två kvinnor som åldras men ändå är barn.
Den psykologiska thrillern "In memorian" handlar om att åldras men ändå vara barn - vilket skådespelarna Lotta Tejle och Ann Petrén gestaltar med hjärtat i handen, menar kulturredaktör Eva Åström.
Isolerade i ett stort hus är Vivianne med sin funktionsnedsättning den till synes mer sårbara – men maktbalansen mellan de två förändras blixtsnabbt, likt en berg och dalbana, under spelats gång. Ett schackspel där insatsen mellan de två sakta höjs där lika mycket kärlek som vansinne, lögner och svek slutligen blottas.
För tänk om hemligheten avslöjats i tid. Då kanske de två systrarna varit vänner. Kanske de kunnat stötta varandra, istället för att konkurrera. Kärleken finns där, liksom sårbarheten. Och inte minst underbart skådespeleri av Lotta Tejle och Ann Petrén, liksom en effektiv scenografi där ett pampigt hus sakta förfaller framför våra ögon till ett spökslott. Teatermagi när den är som bäst.