Musik
Skurholmsfestivalen ”Skurstock”
Tid: Lördag 5 augusti
Medverkande band: Blue Connection, Gränsgatan & Vinterrock
Arrangörer: Gunnar Sundström, Anders Öhlund och Magnus Ahlqvist.
I runda slängar 300 personer kom med filtar, solstolar, kaffetermosar, gott humör och en och annan öl. Och från Skurholmsfjärden fläktade en svalkande bris.
Anders Öhlund, en av arrangörerna, berättade skämtsamt att även folk från Malmudden och Örnäset är välkomna, ja vi släpper även in folk från stan. Och nog var känslan av tjenis och bundis påtaglig. Det hejades friskt till höger och vänster och man måste naturligtvis applådera ett arrangemang som så knyter Skurholmare samman som Woodstocks pysslingsläktning Skurstock förmår göra.
Tre olika akter hade man lyckats trumma ihop och först ut var Blue Connection med sångerskan Anna Morin med ett program som startade med Randy Crawfords ”Rainy Night in Georgia” där Dan Johansson från Norrbotten Big Band förgyllde med spel på såväl flygelhorn som digital Miditrumpet, ett instrument som även kan låta som den sprödaste piccolaflöjt. Han har en förmåga att ta sig upp så att säga ovanför melodin med utmanande tonslingor. Det blev Etta James ”Dreamer” med fint basspel av Stefan Wiklund och i en Led Zeppelinlåt kunde Anna Morin i några lyckliga stunder minna om Janis Joplin. Och som alla av dagens band drog hon en låt av Laleh: ”Goliat”.
Därpå äntrade Gränsgatan scenen. Nytt band, delvis samma musiker men nu med Anders Öhlund som leadsinger. Det blev bluesrock från 1960-talet för hela slanten med brass, saxar och en doakör. Och William Bells låt ”Poison in the Well” från albumet ”This is where I live” gick inte av för hackor. Bell, född i Memphis, Tennessee är 84 år och still going strong, en av dem som etablerade The Memphis Sound. Sedan blev det Spencer Wiggens, Ray Charles och Gränsgatan vågade sig även på Sam Cooks hitlåt ”Bring It On Home To Me” – och som Öhlund ödmjukt sa: ”Man gör så gott man kan om man bor på Skurholmen”.
Dagen rundades av med bandet Vinterrock. I programmet utlovades några ”riktiga rökare”. Och nog blev det fullt ös alltid med flera Ulf Lundell-låtar såsom ”Kär och galen”. Bandet mjukstartade dock med en fin version av Lalehs (som lirade i Södra Hamn senare på kvällen) ”Some Die Young” innan röjliret tog vid – vilket, efter sju–åtta låtar ledde till att den yngre delen av publiken började röra på sig. Inte gå hem alltså, utan dansa, skaka loss.
På det hela alltså ett sympatiskt arrangemang med gratis entré – men flertalet swishade säkert in pengar, som arrangörerna uppmanade till, för artisterna att dela på.
Traditionsenligt utsågs årets ”Skurholmare” och det blev Roger och Karin Holm som just sålt sitt livsverk Holms konditori, kanske även inklusive recepten på sina famösa semlor och bananwienerbröd. Hipp hipp.