”Det är roligt att pröva något nytt”, tillägger hon, och överraskar säkert många av sina läsare.
Titeln är en av bokens 88 aforismer, alla inleds med ordet ”Dikten”, alla är korta texter, ofta bara en rad, maximalt tre. Varje text disponerar ett helt uppslag, så det finns generöst med luft på boksidorna
Några påminner om haikudikter utan att vara stavelseräknande:
Dikten vet sitt öde:
förråda språket
spika fast verkligheten i luften
Lundquists aforismer är små underverk av koncentration och väcker många tankar och frågor. Man kan grunna länge på vad det innebär att dikten måste förråda språket. En annan trerading beskriver poetens uppgift:
Dikten finns redan här
Det är bara att bända loss
ikonen ur orden
Jag utgår från att ”bara” är ett rejält understatement, det kan vara svårt att skapa en samlande och tydlig bild eller gestalt ur ordhavet. Tanken att dikterna finns färdiga någonstans har andra poeter också gett uttryck för.
Aforismernas känslolägen skiftar. De här båda är kanske avsedda för romantiska poeter: ”Dikten diar döden/fyller pennan med svart mjölk” eller ”Dikten kupar handen över blå resonans”. Frågan är om inte hela Lundquist poetik har romantiska förtecken. Dikten som omstörtande, upprorisk, ”som en utbrytarkung/på de bokstavtrognas bröllop”.
Lundquists nya bok lämpar sig inte för sträckläsning. Man kan läsa några sidor åt gången och meditera över innebörden och spara resten till kommande dagar, när man har behov av tänkespråk. Eller önskar inspiration för eget skrivande.