Musik
Norrbotten Big Band och Bo Sundström
Torsdag 22 oktober
Studio Acusticum
Vilken drömbokning! Kvillret riktigt känns i luften när en konsertabstinent Piteåpublik – av pandemitekniska skäl numerärt begränsad till 50 individer i taget– två gånger under torsdagskvällen samlas i Acusticums stora sal för att avnjuta mästarmötet mellan Bo Sundström och Norrbotten Big Band.
Med ödmjuk självsäkerhet och fingertoppskänsla för vardagens lågintensiva magi tar sig Piteåsonen – som i egenskap av frontman i Bo Kaspers orkester satt paltstaden på den musikaliska världskartan – an ett gäng av dessa jazzstandards som utgör ett av fundamenten för Bo Kaspers blotta existens som musikkapell. En solid om än bitvis aningen antikverad låtskatt som Sundström i god Beppe Wolgers-tradition uppdaterar, försvenskar och ”sundströmifierar”. ”Body and soul” blir ”Bosse och jag”, en självbetraktelse i tredje person över en ”plus-femtioåring jag vandrat bredvid ett liv”och i ”Mitt dumma jag” (”My foolish heart”) sugs vi med hull och hår in i en 50-talsfärgat old school-romantisk värld av försiktigt vänslande. ”Som när mamma och pappa träffades” konstaterar Sundström och delger oss i förbifarten en anekdot om ett av föräldrarnas första möten, vilket skedde till tonerna av ”In the mood for love”.
Till höjdpunkterna denna högkvalitativa kväll hör ”Sommaren vi älskade varann”, den underbara tolkningen av Michel Legrands vemodsmättade ”Once upon a summertime”, som elegant tvinnas samman med ett mer film-noir-präglat vemodsstycke med stämning av mörk gränd, lönnkrogar och en svart katts spankulerande och med störtskönt soloplink av Bo Kaspers-gitarristen Robert Östlund.
I egenkomponerade, nervigt latingungiga ”Terror” skildras hur vi är vår egen terror, ”fienden ibland oss” och mot slutet av konserten levereras redig blues i ”Vad vet du om kärlek” (”You don’t know what love is”) där storbandet ångar fram kraftfullt sammanbitet som ett malmtåg och Håkan Broström river av ett saxsolo bräddfyllt av blåsvart klagan.
Efter fullgjort värv hänger Bo Sundström hatten på mikrofonstativet och släntrar ut varpå de 50 besökarna med kraften hos en mångfaldigt större publik jublar, stampar och applåderar tillbaka honom för ett extranummer med lika skyhög trivselfaktor som allt annat denna sjangdobla afton. Man tackar!