Musikteater
Rollspelsklubben – en dokumentärmusikal
Manus och regi: Rasmus Lindberg
Ljus: Christian Lidman
Medverkande: Studenter från Teaterhögskolans tredje år, Musikhögskolans jazzmusikprogram, Musikhögskolans ljudteknikprogram
Norrbottensteatern, torsdag 23 november klockan 18
Idén är genial, det vill säga att sammanföra studenter från teaterhögskolan och musikhögskolan, på samma scen och låta de olika konstformerna korsbefrukta varandra. Inte minst musikhögskolans jazzstudenter imponerar i detta skruvade drama löst sammanfogat kring en rollspelklubb i lager av karaktärer. Här finns en valiumknarkande hemmafru, en historieintresserad lagerarbetare, en vilsen flickvän, en pojkvän som motvilligt spelar trollkarl, en pundare som omskolat sig till gestaltterapeut och en olyckligt kär spelledare.
Alla kämpar de mot Mörkrets Furste i jakten på den magiska bokrullen innanför helvetets portar, där inte minst gestaltningen av den historiska Axel Oxenstierna lyckas göra en lika tafflig som heroisk insats med sin lans. Knasigt? Ja, det är bara att instämma, stundtals helt galet, faktiskt.
Det finns en viss igenkänning från Martina Montelius pjäs "Canasta med hin håle" – nämligen att spela pjäser i själva pjäsen. Skådespelarna kliver in och ut ur karaktärer och spelar också sig själva. Förvirrande, ja, men ett lustfyllt grepp. Det gäller bara som publik att hänga med i svängarna, för det svänger rejält i denna historia, byggd kring ett antal välkända låtar och intervjuer med verkliga människor.
Däremot lider pjäsen av svårigheten att balansera överspelet i regin. Det blir lite väl mycket flaxande armar och skojfriska danser. Därför mycket tacksam över allvaret som lägger sig när Nationalteaterns låt "Ingelas sång" stillar sinnet en stund.
Och om magi kan rädda ett kärleksförhållande – det är en fråga som förblir obesvarad.