Teater
Bu! Vem är du?
Teater Mila
Lillan, Luleå
En gran med rejäla kottar, en murrig fond och ett blått stilla vatten samt vindsus i högtalarna räcker gott för att vi ska förstå att vi befinner oss mitt inne i skogen. Och in på scen kommer en stor och bredaxlad farbror, glad i hågen med frostrosor på kinden. Vi förstår dock raskt att han inte är så särskilt van, att han är lite bortkommen med sitt fiskespö, sin vedtrave och sin ryggsäck full med det man enligt skogsmullens ABC bör ha med sig, så som tändstickor. Så smyger ett skogsrå eller något slags grönt väsen in på scen. ”Vem är det?” undrar ett barn fullt förståligt. Hon presenterar sig som Bu och frågar "vem är du?". "Farbrorn heter jag", svarar vår skogsmulle-wanna-be.
Sen följer en serie händelser där olika faror i skogen påtalas och undersöks. Vatten är härligt och full av fisk – men man kan drunkna om man inte är simkunnig. Spindlar är Farbrorn mycket rädd för. Eld ska man akta sig för och hoande ugglor är bara väldigt farliga om man är en mus. Barnen förhåller sig lite avvaktande och kommer rejält igång först när det blir en liten kurragömmalek mot slutet där de ropar ivrigt och hjälper skådespelarna att hitta rätt i leken.
Och jag sitter och funderar på Lennart Hellsings berömda sentens: ”All pedagogisk konst är dålig konst – och all god konst är pedagogisk”. En balansgång som väl i stort sett varenda såväl fri som statlig barnteatergrupp har brottats med. Teater Mila och regissören Angelica Alkberg balanserar stundvis på slak lina men räddas av tokdråpliga repliker, som när skogsrået efter att ha matats med så mycket information om skogens farligheter får smaka en bulle av farbrorn, frågar: ”Fungerar bullar också som flytväst? Nej, bara när man är hungrig”. Bra att veta.
Regin är lagd åt det tydliga hållet: Farbrorn (Jakob Granqvist) gestaltar en definitivt annorlunda mansroll än hur den gängse norrbottniske mannen brukar framställas. Alltid bra med perspektiv – det är inte bara Bamse som förmedlar välbehövliga varianter på det här med hur styrka, rädsla och snällhet hänger ihop. Bu (Amanda Gordon) är full av funderingar och hyss.
Den halvtimmes långa föreställningen avslutas i plingande dur i en härligt lekfull rimmad duett kring allehanda ting man kan vara rädd för såsom en bullrande diskmaskin, en tokig kanin eller farmors porslin. Rena Hellsingskan!