Litteratur
En miljard år före världens slut
Arkadij och Boris Strugatskij
Översättning: Ola Wallin
Ersatz
Kulturuttryckens klassiska typgallerier återuppstår och hyllas, den kloke, den dumme, den fule. Kritiker avlägger syndabekännelse för gott och blandat, tillvaron söker tröst undan isoleringen med bekräftelse men utan större djup.
Ändå kan man framhärda i tron att det underhållande också kan vara det seriösa och läsa bröderna Strugatskij. Ryssarna som låg bakom Tarkovskijs världskända Stalker med romanen ”Picknick vid vägkanten”. En lika mörk som fantastisk berättelse från den ryska sf-litteraturens glanstid, så långt från feelgood man kan komma. Skildrande en mänsklighet som så att säga tagits till fånga av framtiden i de zoner där en civilisation från rymden avlagt besök. Vilkas artefakter man oftast förgäves försöker förstå efter besöket.
I den nyöversatta ”En miljard år före världens slut” befinner vi oss i Leningrad. En Kafkaliknande verklighet omöjliggör människors vardag och en hemsk värmebölja plågar staden. En högt uppsatt militär mördas, hans granne får ett egendomligt besök av en vacker ung kvinna, och därefter av säkerhetstjänsten. Andra forskare trakasseras, begår självmord, ett enormt träd växer upp på en steril bakgård, tillvaron går i baklås. Ingenting är normalt, ingen kan leva och arbeta som förr.
Science fiction kan i sina klaraste stunder upphäva gränser som bara verkligt stor litteratur kan. Läsaren förflyttas, ovanligt handfast, i tid och rum. En annan verklighet blir det verkliga, den vanliga blir overklig.
Vilka är det som upphäver tillvarons gällande lagar i den här romanen och vad är det någon försöker hindra? Och kan man förstå detta någonting som uppenbarligen varande överlägset? Ungefär som amatören försöker förstå kvantfysik eller relativitetsteori? Vilka som bekant också upphävt vardagsbegrepp som tid, rum och kausala sammanhang. Hur kan man hantera den supercivilisation som oavbrutet hindrar framstående forskares arbete. Med både subtila och banala krokben, honungsfällor och vanliga mutor.
Bröderna Arkadij (1925-91) och Boris Strugatskij (1933-2012) gläntar på dörrarna till en möjlig framtid där det undermedvetna kan materialiseras och övermakten är rent utomjordisk. Det är lika underhållande som tänkvärt och harmonierar vackert med den osannolika virusverklighet vi alla försöker förstå och genomleva just nu.