Sandra Holm - bortglömd författare från Ersnäs

Sandra Holm är den bortglömda svensk-danska författaren som gick bort 1987 inte ens 45 år gammal.

Det finns knappt några bilder bevarade på författaren Sandra Holm från Ersnäs, vars författarskap är känt i Danmark men bortglömt i Sverige. Hon gifte sig ung med sin lärare Sven Holm och paret flyttade till Köpenhamn där Sven Holm sedermera blev invald i den danska akademien.

Det finns knappt några bilder bevarade på författaren Sandra Holm från Ersnäs, vars författarskap är känt i Danmark men bortglömt i Sverige. Hon gifte sig ung med sin lärare Sven Holm och paret flyttade till Köpenhamn där Sven Holm sedermera blev invald i den danska akademien.

Foto: Pressbild/Aska förlag

Recension2020-10-07 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Litteratur

har jag varit här förut

Sandra Holm

Översättning: Felicia Stenroth

Aska

En Ersnäsflicka från ett begåvat småbrukarhem, alldeles för tidigt slängde hon sig ut i världen som en frestelse och måste därför hålla bilden av den betryckande hembygden ständigt levande. 

”har jag varit här förr” ges nu ut i översättning, Sandra Holm skrev både på danska och svenska och boken kom 1978. Ett förord av litteraturvetaren Erik Jonson tecknar bakgrunden till hennes korta verksamhet.

Boken är en slags litterär dialog med Pentti Saarikoski, en tänkt dialog med en själsfrände som super och bolar lika friskt som Sandra Holm ville, eller tänkte sig att hon ville. Jag är inte säker på att det litterära greppet fungerar, Pentti syns bara helt schablonmässigt bland skuggorna. Skildringen kastar hektiskt mellan det triviala och det existentiella, med en egenartad skärvprosa som gör att man ofta längtar till lyrikens uttryck. Där kan ju kombinationen av det antydda och det accentuerade fungera.  ”har jag varit här förut” håller enbart samman runt sin trasighet, den blir alltför ofta ointressant, vänder bort blicken och börjar mumla. De tvära insikterna följs inte upp, skärvorna glimmar, men bara så länge man betraktar dem ur rätt vinkel. 

Det skulle passa i en svart-vit kortfilm från sextiotalet, det har drag av noir-estetik, men kontrasterar med glättighet, uppkäftighet och snabba scener; hela boken består av kortare ensidestexter i prosalyrisk stil. Sandra Holm gör sylvasst känsliga iakttagelser, glömmer dem omedelbart till förmån för ganska pladdriga fortsättningar. Reser till Milano på översättarstipendium, rastlöst olycklig, full mest hela tiden, åtminstone av boksidorna att döma. Konverserar Saarikoski som tyvärr kunde supa som en hel karl och göra litteratur av sina skandaler. Som referens tveksam, förmågan att trasa sönder gäller inte bara liv utan även litterärt innehåll. 

I ärlighetens namn blir inte mycket sagt. Grundstämningen är även den en pendel, två slags exotism legitimerar varann, polcirkelexotism och sydländsk frigjordhetsexotism. Det går att göra litteratur av två missuppfattningar, men det kräver fler ingredienser är fragmentariska kortmeningar till Pentti Saarikoski om vikten av att supa och knulla för att uppnå den riktigt höga livskänslan.