Teater
Laika
Text & regi: Ascanio Celestini
Medverkande: Skådespelaren Özz Nûjen, Helena Bergström (inspelad röst)
Dragspel: Markus Räsänen
Översättning: Mia Törnqvist
Kompositör: Gianluca Casadei, Markus Räsänen
Dramaturg: Lisa Lindén, Mia Törnqvist
Scenografi & ljusdesign: Ascanio Celestini
Luleå Riksteaterförening, Kulturens hus, fredag 18 november, klockan 19
Kanske minns ni Lajka – den sovjetiska blandrastiken som den 3 november 1957 var den första levande varelsen att sändas upp i omloppsbana i rymden. Upphittad på gatan i Moskva valdes hon eftersom man ansåg att en hund från gatan skulle vara extra tålig för den kyla och svält hon skulle utsättas för i rymden. Verklighetens Laika fick aldrig återvända till jorden, men det gör Özz Nûjen i denna samhällskritiska monolog där människor som vanligtvis inte ges vara sig utrymme eller röst blir huvudpersoner och intar teaterscenen i dryga 90 minuter.
Manus är skrivet av italienaren Ascanio Celestini, tillika pjäsens regissör, vilket förklarar kritiken mot den katolska kyrkans underlåtenhet mot samtidens orättvisor. För om Gud är allsmäktig och dessutom sägs vara den fattiges Gud, varför lever då så många människor i utanförskap och misär?
I en berättelse om en uteliggare, en prostituerad, en gammal tant, en ytterst förvirrad dam och alla de 100 000-tals afrikaner som ligger på havets botten får publiken se världen från de förfördelades perspektiv och dess sociala och politiska orättvisor.
Det är ett knixigt och trixigt manus, med många vändningar, där Özz Nûjen i ett rasande tempo växlar mellan berättaren och de olika karaktärerna till tonerna av Markus Räsänens dragspel. Vid ett snabbköp jobbar de svarta lagerarbetarna. Här bor också uteliggaren som en gång var en av de lagerarbetare som flyttade lådor i schemalagda arbetsskift, liknande slavkontrakt. Här finns den förvirrade damen som förtränger sina jobbiga minnen och vänt sig till Gud, liksom den gamla tanten som verkligen inte har tid med Gud utan har fullt upp med livet på jorden.
Och vem är det som slutligen genomför mirakel när uteliggaren åker på stryk? Inte katolska kyrka. Inte människorna som är inkluderade. Nej, en förvirrad dam, en gammal tant och en berättare som återvänt till jorden. "Laika" är en riktig käftsmäll för alla oss inkluderade som varken ser eller agerar.