En urgammal haj som lever i de nordliga vattnen, bland annat i Nordnorge, vid Lofoten. Alldeles nyligen har forskare kunnat åldersbestämma en fångad håkäring vid Grönland, till 400 år.
Håkäringen är bara en av alla de mytiska och verkliga havsdjur som lever i det universum som finns under ytan på de hav som täcker över 70 procent av planetens yta.
Kanske borde vi ha döpt planeten till Havet istället för Jorden?
”Havsboken” är en fantastisk blandning av roman och faktabok. De två vännernas förberedelser skildras genom långa samtal om allt från vardagsfisket på Vestfjorden till skrönor och fakta kring fisket genom generationerna och otroliga beskrivningar av havets geografi.
Författaren öser ur en rik källa av folklig historia och ren naturvetenskap. Han drar också skarpa slutsatser om människans sätt att ta hand om den planet som vi tagit makten över.
Havet är vårt ursprung, men samtidigt en plats som både skrämmer och fascinerar.
Det uppdrag som Hugo och Morten gett sig själva är ändå inte huvudsaken.
Resan fylls av populärvetenskap inbäddat i ett flödande poetiskt språk. Det känns som om jag förstår mer och mer av sambanden mellan människa och natur för varje sida jag läser. Det universum som finns under ytan sjuder av liv och varelser som vi än i dag vet väldigt lite om. Framför allt verkar vi inte kunna förvalta de kunskaper vi ändå skaffat oss om havet.
”Havsboken” innehåller också en stor mängd fotnoter, allt från Olaus Magnus Historia om de nordiska folken från år 1555, skrämmande uppräkningar av de många arter som vi redan lyckats utrota, till ny forskning om klimatförändringarnas betydelse och farhågorna för att vår planet redan är inne i process som kallas ,”Det sjätte massutdöendet ”
Att läsa ”Havsboken” är att utsätta sig för hisnande tankegångar om vårt förhållande till havet. Havet ger och havet tar. Olov Hyllienmarks översättning är följsam och gör författarens rika språk rättvisa.
”Det djupa, salta, svarta havet rullar mot oss, kallt och likgiltigt, helt empatilöst. oengagerat, bara sig självt. Det behöver oss inte till något, det bryr sig inte om våra rädslor - och inte ett dyft om våra beskrivningar. Havets mörka tyngd är en överlägsen kraft.”