Teater
Text: Tage Danielsson i bearbetning av Henrik Dorsin & Carl Bagge
Regi: Isabelle Moreau
Musik: Carl Bagge
Sångtexter: Henrik Dorsin
Scenografi/kostym: Stine Martinsen
Medverkande: Pär Andersson, Hilda Ekstedt, Kristine Gulbrandsen, Tomas Isacsson, Karin Paulin, Lars Paulin, Maria Pontén, Tommy Skotte & Martin Sundbom
Premiär: Norrbottensteatern, 24 oktober 2020
Inför den annalkande julen presenterar Norrbottensteatern ”Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton” uppgraderad till 2.0. En bitskt svängig föreställning fylld av sång och musik, fräsiga slapsticknummer i fart och fläng. Om det funkade? Jo, en arbetsseger blev det.
När Hilda Ekstedt finstämt inleder med Gunnar Svenssons smeksamt vemodiga tema från originalet på sin tenorsaxofon, landar vi omedelbums rakt ner i berättelsen om Karl Bertil och hans dröm om att ”ta från de rika och ge åt de fattiga”. Sagans moraliska patos är förstås än mer giltigt idag i ett Sverige där klyftan mellan rik och fattig som bekant har ökat betänkligt jämfört med 1975 då den skrevs. Till taxeringskalenderns titlar har exempelvis fyndigt tillfogats yrken som influencer, it-konsult och självhjälpsföreläsare. Kaj Pollack – håll i dig!
Det är Martin Sundbom som axlar samma roll som Henrik Dorsin gjorde 2018 på Scalateatern i Stockholm, vars koncept Norrbottensteatern tagit över. Ett rent fysiskt kraftprov och en uppvisning i improvisation av ekvilibristiska mått. Han är vår ciceron, han är spelets motor och är med i varje scen. Och när han av bara farten parodierar såväl den kosackdansande kolibrin i julaftonens Kalle Anka som Travis Bickle i ”Taxi Driver” kan jag inte annat än kapitulera. Hatten av. Dock, det flåshurtiga ligger bitvis farligt nära. TV-versionens melankoli och mjukt formulerade humanism får inte alltid plats.
Sagan är mer av musikal än pjäs, sångnumren dominerar men i botten ligger Tage Danielssons text vi känner så väl från julaftonskvällen. Jag frestas påstå att bärande delar av den ristat sig in i vårt mentala DNA. ”Jag har närt en kommunist vid min barm!” vrålar pappa Tyko Jonsson sen han fått veta att en jultallrik från faster Märta istället getts ”åt en fattig”, åt en av dem ”som inte äger något varuhus” som den brådmogne Karl Bertil morskt säger i Maria Ponténs gestalt. Och givetvis hamnar vi hos byrådirektör H. K. Bergdahl som lätt speedad lirar biljard med sin mor och som när han fått veta att Bodens fästning fått sprida lite julglädje åt en fattig rappt hälsar Karl Bertil med ett ”vill du ha ett fikon?”. Scenen avrundas i en jublande calypso som fick publiken att skrattgråtande såväl applådera som stampa med fötterna.
En arbetsseger som sagt och scenen från slumkvarterens pilsnerkafé går rakt in i hjärtat. Karin Paulin som servitris med ett södertugg i Lena Nyman-klass bevisar hur viktig en biroll kan vara. Och sjunga kan hon som vi vet – rena Zarah Leander. Varför inte en teaterbiljett i julklapp?