Så långt från platta schlagertexter man kan komma

Franska trion kanske inte är för alla. Men alla bör ge Franska trion en chans.

Franska trion spelade på lördagskvällen i Kulturens hus lilla sal.

Franska trion spelade på lördagskvällen i Kulturens hus lilla sal.

Foto: Ulrika Vallgårda

Recension2021-12-05 01:11
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

Jul med Franska trion

Kulturens hus lilla sal i Luleå, 4 december 19.30

Publik: Nästan fullsatt

Bäst: Förmågan att förmedla svärta

Sämst: Svårt att höra texten ibland

Betyg: 4.

Genom sin sångare Matti Ollikainen förmedlar Franska trion en svärta som närmar sig det hjärtskärande och känns så trovärdig att det måste krävas en stor styrka och ett stort mod för att just förmedla den, samtidigt som han troligen drivs av ett behov av att få ge uttryck för sitt inre mörker. Som alla sanna konstnärer. 

Men det finns också ljus.

Franska trion är ett Göteborgsband som bildades 2002, men frontfiguren, sångaren och pianisten Matti Ollikainen, har rötterna i Norrbotten och är son till folkmusikern och konstnären Wilho Ollikainen.

De spelar jazzrock, har släppt elva skivor och gjort sig brett kända genom sin medverkan som husband i På spåret. Bandet har även släppt ett album med traditionella julsånger.

I trion ingår också de skickliga musikerna Viktor Turegård på kontrabas samt trummisen Christopher Cantillo, som ersatt Thommy Larsson som hastigt dog för ett par år sedan.

Deras samspel, lekfullhet och dynamik är en fröjd att ta del av. Musiken växlar mellan lugnt och finstämt till färgsprakande, ösigt och medryckande.

Matti Ollikainen framstår som något introvert, verkar nästan undvika publikkontakt och hans mellansnack är minimalt. Rösten låter lite som Bob Dylan och går hand i hand med texterna. Hans pianospel är närmast ekvilibristiskt, en blandning av Charlie Norman och Mozart. Ibland låter det blues, ibland som tidig rock, stundom som klassisk musik.

Han bjuder på poetiska texter, så långt från platta schlagertexter man kan komma. Ifjol gav Matti Ollikainen ut biografin "Trasiga toner – från Tornedalen till Franska trion". I samband med det berättade han i en intervju i om sitt komplicerade förhållande till alkohol, att han slutade dricka för sju år sedan och därefter ser på livet på ett annorlunda sätt.  

Ni som inte var på konserten, eller om ni som jag hade svårt att uppfatta vissa av texterna, gå in på någon streamingtjänst och lyssna och missa då inte exempelvis den vackra kärlekssången "In i din famn" eller den vemodiga "När du är på botten", som de spelade live. Musiken kanske inte passar alla, men alla bör ge Franska trion en chans.

Även inledande "Nu tändas tusen juleljus" fick en ny svärta i Franska trions tolkning, men så värst många julsånger blev det inte sedan.