Klassresan har blivit kliché, men här lever den eftersom det är kvinnohistoria. Allt bli mer osannolikt då. Med Agdas födelsetid och omständigheter hade hon mest sannolikt blivit småskollärarinna eftersom hon hade läshuvud och framåtanda, men knappast toppdiplomat. Därtill var (är) fortfarande utrikesförvaltningen alldeles för konservativt fördomsstyrd.
Agda (f. Jäderström) Rössels levnadslopp berättas i en sammanhållen och omsorgsfull biografi av Elin Jäderström, avlägsen släkting och journalist. Inte särskilt kritiskt skärskådande, inte heller särskilt språkligt upphetsande utan snarare intimiserande och redovisande. Men stil och metod bleknar liksom undan allt eftersom gestalten Agda Rössel växer.
En fruktansvärd läsaptit tycks ha drivit henne, all litteratur skulle passera huvudet, kunskap skulle göra världen ordnad och klok. Kommunism var inte att tänka på, trots närheten till gruvornas proletariat, fadern var stadig socialdemokrat, några drömmar om Stalin tog sig inte in i de politiska samtalen hemmavid.
Sedan gick allt bara framåt och uppåt, en krokig bildningsväg visserligen, men tydlig. Som flera andra starka och framgångsrika kvinnor av den här generationen blev hon socionom, en tidigt sådan, därefter tog hon trappstegen ombudsman, konsulent, inspektör och dessutom aktiv i organisationer för mänskliga rättigheter och för kvinnans ställning.
1958 kom sensationen, då utses hon till Sveriges FN-ambassadör efter Gunnar Jarring och det verkar som att hela UD flyger i luften av pur förargelse och klassfördom. De såg tre fel i hennes person, hon var kvinna, socialdemokrat och icke-diplomerad, allt ovedersägligt. Att prestigevinsten var kolossal undgick de petrifierade, hon var första kvinnan någonsin på en sådan post, hon var – i sig – ett demokratiskt framsteg av historisk betydelse. Starka män finns i var och varannan tätort, starka kvinnor blir därför de talande undantagen.
I korthet är det denna sista mening som bär skildringen av Agda Rössel. Hon gör 1900-talet tydligt, hon är bilden av framgångsrik socialdemokrati, enveten kvinnokamp, klok samhällsreformation och arbete för mänskliga rättigheter. Endast mycket starka individer orkar bära så stora bördor av sin tids historia.