Per Gessle använder själv gärna ordet "fantastiskt". "Fantastiskt att så många ville komma förbi här ikväll". Detsamma får man säga om hans framträdande. Fantastiskt bra! Det är fint med det avskalade i den här unplugged-konserten. Mycket bättre faktiskt än när jag hörde honom med Gyllene tider i Piteå för några år sedan. Med sig har han ett gäng skickliga musiker och en körsångerska som varit honom trogna i decennier.
Han inleder kvällen med att berätta att han har "letat fram lite låtar" som han "skrivit de senaste 44 åren". Och redan som första nummer drar han av en av sina allra populäraste hits, "Kung av sand", en gång i tiden framförd av Gyllene tider. Bara han inte bränner av allt roligt redan i början, hann jag reflexmässigt tänka, men så är ju så klart inte fallet. Han har gjort så många hits och han bjuder frikostigt på dem. "Här kommer alla känslorna", "Sommartider", "Tycker om när du tar på mig", "Juni, juli augusti", "It must have been love", där han tog över Marie Fredrikssons leadsång – han nämnde ofta hennes namn under konserten. Rader och melodier som etsat sig in i hjärnan på en, oavsett om man är ett fan av Gessle eller inte. Ingen har kommit undan dem. Och däremellan andra fina melodier som inte är lika söndertrallade. Det är många gånger håret reser sig på armarna, inte minst när han sjunger duett med Helena Josefsson.
Per Gessle har en given roll i svensk pop, det behövs sådana som han, som får romantiken att blomstra i sommarnatten, inte minst för att födelsestatistiken inte ska dippa framåt vårkanten. Det är nog inte så många svenska artister som ur hjärtat och med inlevelse kan sjunga "Jag tycker om när du tar på mig, jag tycker om dina bröst i morgonljuset", utan att det låter varken patetiskt eller sexistiskt, så det är fint att vi har honom och hans mjuka, speciella röst. Romantiken flödar i Kulturens hus.
Han pratar avslappnat mellan låtarna, berättar lite gamla anekdoter och turnéminnen. Hur han började skriva låtar ihop med Marie Fredriksson hemma i Halmstad (när de inte kollade på tv-serien Dallas), att han har tillbringat 500 dygn i en studio "in the middle of nowhere" och även spelat in i Nashville, där Roy Orbison ville låna honom en gitarr. Det är hårt arbete under flera decennier som lett honom hit och han är värd framgången.
När konserten är slut och alla ska hämta sina kläder, så har garderobspersonalen, för kvällen ett gäng tonårstjejer från någon förmodad idrottsförening, övat in ett eget nummer och stämmer upp i sång: "Här kommer alla kunderna på en och samma gång", vilket säger något om genomslagskraften hos kvällens artist.
Och för er som orkar läsa, så har jag också en anekdot, lite utanför ramen. Min farmor och farfar bodde i Halmstad när jag växte upp och hade en enkel brun sommarstuga vid havet som revs och ersattes av någon lyxvilla direkt de gick ur tiden. Bara ett par hundra meter bort flyttade Per Gessle in i ett hus omgivet av en hög mur. Ingen kunde se in i trädgården. Det var spektakulärt. När farfar, som var född i början av förra sekelskiftet, skulle berätta om det för mig, sa han att det var en känd jazzsångare som flyttat dit. Han som är så populär. Jag förstod först inte vem han menade. Han blev irriterad. Sveriges mest kända jazzsångare liksom.
Hur som helst så är det väldigt vackra omgivningar i Sandhamn utanför Halmstad. Mjuk sand, solvarma, rundade klippor, salta vågor som slår mot dem. Allt detta som måste ha inspirerat Per Gessle till alla dessa sommardängor han skrivit, allt finns där i juni, juli, augusti. Det måste ha varit en chock för honom att möta isen i Norra hamn i turnéavslutsstaden Luleå. Men den tinade faktiskt nästan bort under konserten och snart har vi också sommar.